Två veckors steg
Tiden går så fort när man har en massa saker för sig hela tiden 🙂 Nu har snart två veckor gått utan ett enda redovisat steg. Dock har jag inte legat på latsidan. Här kommer en kort sammanfattning:
22 juni: Avfirande av kollegan A som går vidare mot nya utmaningar. Vi lyckades styra upp en personlig present han faktiskt blev lite rörd av. Förskottsfirande av kollegan Ds födelsedag. Fest hela dagen med andra ord. Även han blev glad 🙂 Efter jobbet packades bilen, och sedan bar det av med mig till stugan. Steg: 11988 st.
23 juni: Dagen innan midsommarafton. Lämpligt nog hade jag fått beviljad semester. Lämpligt nog hann jag till mataffären för proviantering innan hela byn hann dit. Bara till att packa in i bilen (Hugo tål lite mer packning än Missan. Perfekt för när jag storhandlar 🙂 ), och sedan ta sig in till stan där det var lugnare än i köpcentret. Lite lunch, och lite fönstershopping senare bar det av ut till stugan för att förbereda för morgondagen. Det blev Janssonstillverkning och även en potatiskaka med Västerbottenost innan jag tog mig ner till sjön för ett välförtjänt dopp. Framåt kvällen tittade A, M och M in, det blev installation och lite mys innan läggdags. Steg: 8957 st.
24 juni: Midsommarafton. På riktigt. Halvbra väder på morgonen, rejäl frukost, ankomst av M och N, jakt på råvaror till midsommarstång, montering av densamma. Smörgåsbord, fika, grillning, bad. Under hela tiden vi var ute var det strålande sol och varmt och skönt. Steg: 11932 st. Småtrött framåt tvåtiden när vi till slut gick och la oss. Då hade vi även hunnit damma av sällskapsspelen.
25 juni: Midsommardagen. Lite allmänt umgås, efter lunch droppade gästerna av vartefter. Vi var nöjda med en väldigt lyckad midsommar. Lite städande och pyssel. Stegtotal: 7190 st.
26 juni: 12708 steg. Förberedelser för att åka hem, städning och lite fiske.
27 juni: 17394 steg. Ensam på avdelningen första dagen, med bra samarbete med den andta avdelningen har det gått toppenbra. Massage efter jobbet. Nice!
28 juni: 12518 steg. Lite extrajobb i form av en utbildning i ett system vi arbetar i. Gräsänkeriet börjar, eftersom A reste för att överraska sin bror med födelsedagspresent.
29 juni: 24358 steg. Efter jobbet blev det en tripp till Grönan för dag 1 av dansvansinne. Expanders är bra, riktigt bra. Ordningen på golvet – mindre bra. Framåt hemgång var jag riktigt nöjd med kvällen. Härligt.
30 juni: 29692 steg. Blender på Hågelby efter jobbet. Småstressigt att hinna dit efter jobbet, och väl parkerad möttes jag av lååång kö. Suck… Dock visade det sig att det gick bra att ta gräddfil om man hade jämna pengar. Inne på två minuter. Bra där! Jämna pengar tages hädanefter alltid med till Hågelby! Väl inne, började magin. Hett, svettigt, men fantastiskt roligt med många bra dansare, utan en suck till att hinna med alla roliga. De roliga som hanns med gjorde däremot kvällen. Majoriteten av danserna blev tjejfoxar. Kvällen bjöd också på insikt om en aspekt av det mycket omdebatterade ”rutinerad dansare blir uppbjuden av nybörjare, dansar med stenansikte”, när jag blev uppbjuden av ”Kalle hellre än bra”. Inte det att jag inte gillar att dansa med nya. Däremot uppskattar jag att faktiskt kunna dansa med den som bjuder upp. Att något så grundläggande sitter hos den uppbjudande som antalet grundsteg man tar, och hur de grundstegen sitter samman. Åhej-eriet går ut på att killen har fria steg, och att tjejen lämnas utrymme att ta för sig i dansen. Dock bör nämnas att killens fria steg inte ska störa tjejens möjlighet att ta sina ofria steg rätt. Hela dansen gick till att sätta stegen så att dansen faktiskt dansades på åtta taktslag. Inte fem, inte sju, åtta. Med ”Kalle hellre än bra” blev det åtta taktslag i total otakt. Kalla mig narcissistisk diva, MEN det är inte njutbar dans. Inte någonstans. Frågan är om det ens är dans. Sorry.
Som tur var, så räddades kvällen raskt av nästa härliga dansare, som tog mig från upplevelsen av total dansfrustration, till små små dansmoln av härlighet. Varje steg satt perfekt, varje nyans betonades, lyxfoxen var ett faktum. Dessutom följt av en fantastiskt rolig bugg – och en finfin komplimang. Ja – vi pratar om favoritvirke i denna dansare. Efter detta fortsatte kvällen på rätt köl mot nya höjder. Inspirationen återfanns och livet blev bara jättekul.
Innan kvällen var slut hann jag dansa med F två gånger- bra där, eftersom det var ett tag sedan sist. Som vanligt står hon pall för en hel del lek i foxen, vilket är superkul! Funderar redan på vad jag ska trixa till nästa gång 😀 En annan favorittjej fick jag också äran att leka med två gånger, och det var riktigt kul att få reda på att hon tagit sitt körkort nu. Grattis A, bra jobbat! 🙂 Efter sista dansen var jag rejält trött, och satsade på att åka hem och slumra lite. Härligt!
1 juli: 32335 steg. Efter jobbet bar det av hem, lite halvhjärtad packning slängdes ihop inför helgen, och sedan bar det av till dansvansinneskväll nummer tre. Fina Zlips bjöd på underbar dans i tropisk hetta. Luftfuktigheten och värmen gjorde det till en närmast olidlig upplevelse, Zlips utstrålning och danspartnerna gjorde det tlii en fantastisk dito. Dock var det kanske inte de bästa förutsättnignarna för en redan sliten kropp att anstränga sig hårt i fyra timmars ångbastu… Redan innan dansen började för min del, svettades jag. Det räckte med att andas för det…
Zlipsarna hade fin konkurrens denna kväll, dels av Ölandstokeri för såna som sysslar med sånt, men också av Ziggy Marley på Grönan, och Toto på Skansen. Trots det, eller kanske tack vare det blev det en bra kväll. Inte lika många ”nu har jag tagit min våga-dansa-som-Fred-Astaire-öl- dansare” på golvet. Rätt gott om utrymme, med mellanrummen mellan golvtiljorna som största hinder. När skosulorna kilar ner sig mellan dessa, kan en magisk dans rätt lätt tas ner på jorden, samtidigt hör det liksom till på Skansen.
I pausen fick jag fint sällskap att dela mina jordgubbar med, och sedan fortsatte vansinnessvettandet till magisk musik. Efter dansem byttes om till torrt, och en provisorisk raggardusch genomfördes. Hann precis med spårvagnen tillbaka till den parkerade bilen (som även denna gång klarat sig undan att bli hem för Leila K för natten… En bekant som parkerat sin bil på ungefär samma ställe hade inte samma tur vid ett tillfälle, utan hittade en berusad Leila K i baksätet på sin bil när han skulle därifrån. Det känns liksom lite extra spännande att parkera på andra sidan Djurgårdsbron efter det), och sedan bar färden av mot stugan. Trots lugn trafik längs vägen, tog det rätt lång tid att ta sig upp, eftersom jag stannade flera gånger. Först för att äta lite och byta ut linserna mot glasögon, och sedan för att sluta ögonen i en halvtimme.
Framåt fyrasnåret var jag dock framme i stugan, nybadad och nerbäddad. Härligt, trots att det var dags för årsmöte sex timmar senare.
2 juli: Årsmöte i stugföreningen kl 10.00. Vuxenpoäng. Dock kom jag någon minut för sent. Förtappad ungdomspoäng…. 🙂 Mötet dryftade allt möjligt spännande, en del valde jag att observera, vid andra tillfällen passade jag på att göra mig hörd också. Svårt att veta exakt på vilken nivå man ska lägga sig som ny vid såna tillfällen, men bästa grannen A från tvärs över vägen, tyckte att jag skött mig bra, men att jag inte behövde vara blyg till nästa gång. 🙂
Resten av dagen gick åt till att försöka komma tillrätta med den egenorsakade jetlagen. Jag länsade vägrenen på fina stora härliga smultron, och fick ihop nästan en halvliter, som sedan fick bli fyllning i smultrongrottor, och dessutom räckte till annat mumsigt. Pannkakor till exempel. Lite svamp hittades också, så nu ligger det två brickor med gula kantareller på tork till A när han är där nästa gång. Stegtotal: 6934 st.
3 juli: Ytterligare en resdag. Passade på att utnyttja förmiddagen till att städa badrummet och diska i ordning, för att kunna komma iväg i tid. Började känna mig lätt febrig och hade lite ont i halsen, så ett tänkt besök hos mormor ställdes in. Får hälsa på henne nästa gång istället. På vägen hem från stugan stannade jag till på Ikea i Gävle. Så litet, så pyttigt, verkligen, och så fullt med folk som inte vet var de ska, och inte har i ryggmärgen att försöka att inte stå ivägen för andra. Man kan säga vad man vill om storstadsmänniskor, men de har i de allra flesta fall en förmåga att kunna flytta på sig så att andra kommer förbi. De är liksom medvetna om att utrymmet måste delas på. Efter snart 12 år i förskingringen, inser jag att småstadsmänniskan i mig lever en tynande tillvaro till förmån för tjejen som jobbar mitt i city. Tror att det är en rätt lagom utveckling.
Hur som haver, lämnade jag Ikea någon timme senare, både mätt och nöjd. Med mig hade jag min hett efterlängtade Maskros-lampa, som ska få sitta i sovrummet i stugan, och kasta fina skuggor på väggarna. Enda nackdelen jag kan komma på är att det faktiskt är fint även utanför sovrummet. Och nu kommer jag inte vilja gå därifrån. Nåja, det får bli ett senare bekymmer.
Väl hemma igen efter några timmars körning, blev det en rätt så tidig kväll. Stegtotalen 6813 steg, som jag tänkt bättra på, fick duga, eftersom jag fortfarande kände mig hängig. Gott så.
4 juli: Trött. Trött, och med ont i halsen tog jag mig runt på morgonpromenaden efter mycket om och men och några kantareller. Inte helt övertygad om förträffligheten i det hela åkte jag till jobbet, där jag fick ge upp telefonpratandet bara efter tre samtal för att rösten svek. Dock hade jag ork till annat, och fick en hel del pappersarbete undanstökat. Skönt det.
Efter lite strul med felanmälningar vässade jag naglarna vid tangentbordet och förklarade för killen som bett mig att komplettera min redan tydliga felanmälan med en steg-för-steg-beskrivning av vad jag gjort som lett till felet, att det kan vara en fördel om man bemödar sig att läsa mer än de första orden i en felanmälan innan man bildar sig en uppfattning om vad felet är, så att man slipper skriva en felrapport två gånger.
Detta gjordes dock efter att ha gjort en steg-för-steg-beksrivning (som han berömde som idealisk – som tog mig typ tio minuter att skriva) på ett dagisbarns nivå. På engelska. Suck. Hoppas att det läggs lite mer engagemang på att utföra arbetet rätt från deras håll nästa gång. Mitt missnöje med det hela gick i alla fall inte obemärkt förbi. Bra det. Ibland är det helt klart en fördel att vara på bitch-humör.
Stegtotal: 8123 steg. Får duga. Bäddade ner mig i soffan när jag kom hem och sov några timmar. Nu dags att somna om. Tänkte vakna frisk imorgon. Vad tror ni om det?
KRAM
Wintervikens julbord
I egenskap av As sambo var jag inbjuden att delta i julbordet som hans arbetsgivare bjudit in till, så på lördagskvällen bar det av till Alfred Nobels gamla rustika fabrik som numera drivs som restaurang Winterviken av Marcus Aujalay. Det var en ordentlig uppslutning och efter lite glöggmingel blev vi invisade till stora salen som var otroligt vacker, och där var det uppdukat en härlig julbordsbuffé med klassiska smaker och en del nytänkande skapelser. Helt enkelt ett riktigt bra julbord, som man lyckades äta sig precis sådär lagom paltkomemätt på.
Bordssällskapet bjöd på trevlig konversation som hölls igång under hela middagen, som avnjöts till julmusik på lagom nivå för att tillåta småprat. När alla ätit sig vimmelkantiga blev det dags för bandet att underhålla oss. Jag känner mig ganska bortskämd med att lyssna på liveband med bra rutin och lyhördhet för publiken, och blev inte lika imponerad på den fronten, men efter ett tag var rätt många av gänget uppe och dansade ner maten, och trots kvällens två ”Mäh, hur tänkte de nu?!?” (Sommartider respektive Sommarnatt. Perfekt på en repa för en julfest när snön yr omkring utanför fönstren och termometern visar på rejält antal minusgrader…) var repan rätt ok. Lite väl After ski-band, men jättetrevligt med levande musik trots allt.
Min nya prickiga (surprise!) klänning gjorde stor succé, och faktum är att både tjejer och killar (!) kom fram och undrade var jag fått tag i den. 🙂 Själv var jag redan kompis med den från första ögonkastet, så jag är inte ett dugg förvånad. Den kommer säkert att få leka loss på en hel del danstillfällen.
När vi dansat klart, minglat färdigt och bytt om var det dags att pulsa ut till bilen och sopa bort nästan en dm snö som trillat ner under tiden vi festat loss. Väl hemma redovisade stegräknaren 11066 steg, och jag kände mig mycket nöjd med dagen, som förutom julbordet även innehållit en promenad i reservatet, och pyntande av en liten gran med äpplen och talgbollar åt fåglarna. 🙂 Känns som något att göra till en tradition.
KRAM
Helg i Linköping
Efter jobbet på fredagen styrde jag kosan till Årsta, där jag blev upplockad av A för fortsatt resa mot helgens första stopp i Nykvarn. En spelkväll var arrangerad av några gamla arbetskollegor till A, och efter att ha letat reda på lite mat, hittade vi även fram till roligheterna. På spelschemat stod Smallworld, ett inte helt okomplicerat spel, som nog definitionsmässigt hamnar med viss tydlighet på den nördigare sidan av spelskalan. Perfekt för oss med andra ord. 🙂 Trots att spelet till stor del gick ut på strategiskt tänkande och planering (inte mina starka sidor) stod jag mig bra i konkurrensen, och kammade hem pallplats.
Efter att ha beundrat Es och As fina hus på landet med tillhörande plyschmedaljongtapeter i mossgrönt (så himla häftiga!) och socialiserat färdigt, styrde vi vidare söderut. Mitt i natten trillade vi in hemma hos svärföräldrarna och knoppade rätt snart in (så skönt med en bäddad säng som väntar) och sussade sött.
Stegräknaren stannade med 10830 steg inmatade. Bra gjort!
Lördagen bjöd på sovmorgon och den där härliga doften av nybryggt kaffe, som luktar på ett mycket speciellt sätt just här. Om det har att göra med Es fantastiska handlag med mat, eller om det är något med vattnets ph-värde ska jag låta vara osagt, men faktum kvarstår. Nybryggt kaffe doftar inte så här någon annanstans.
Eftersom vi inte hunnit fira mig i svärfamiljens sällskap, fick jag äran att dricka morgonte ur födelsedagskoppen, och en lite födelsedagspresent presenterades också 🙂 Det blev en kanna te, ja alltså en teplanta i en ytterkruka formad som en tekanna. Sedan blev det mer paketutdelning, denna gång till As pappa, som snart fyller år. Han blev glad över presenten, och satte tänderna i den lite senare under dagen.
Att hälsa på As föräldrar brukar innebära massor med god och fantasirikt komponerad mat, och det här besöket var inget undantag. På menyn under helgen fanns laxsallad, älgstek, glace-au-four (japp, svärmor vet att jag gillar maräng 🙂 ), petit-choux, kycklingpasta, och hemlagad pannbiff. Det är lätt att räkna sig till de bortskämdas skara här.
Det blev såklart lite frisk luft också, och faktiskt hittade jag en hel del trattkantareller. 🙂 Framåt seneftermiddagen fick jag med mig M ut på långpromenad, och i mörkret såg vi hur alla lyste upp sina trädgårdar med pumpor, marschaller och andra ljuskällor. Närområdet har varit hårt exploaterat de senaste fem-sex åren, och under en period har man knappt kännt igen sig när man från gång till annan åkt ut till Roxtuna. Nu har byggandet i och för sig lugnat sig lite, men fortfarande smälls det upp hus så fort man vänder ryggen till.
Kvällen tillbringades sedan med att titta på As medverkan i STAs version av Målarna känner ingen längtan, och Ms framträdande på stå-uppkursen han gick i somras. Riktigt kul!
Stegräkningen blev en duktig total om 14983 steg under lördagen.
På söndagen var det mest packning och pyssel som gällde, efter att ha tagit en duktig sovmorgon. En del ärenden inne i stan stod på schemat, A skulle titta på en cykel, och jag skulle få en present till från svärföräldrarna: en massagebänk. M hade gett mig en bok om massage med tillhörande DVD-skiva, och då passar ju en massagebänk utmärkt! 🙂 Efter lite letande och funderande lämnade vi så småningom Östergötland bakom oss, med bilen full av roliga saker. Lite pysslande blev det, men man kan faktiskt få in både en massagebänk och en cykel förutom helgpackning och oss i bilen.
När bänken väl var införskaffad var längtan att testa den stor, och när vi tagit oss hem, dröjde det inte länge innan bänken var uppställd, ljus tända och A fick avnjuta premiärmassagen. Det var mycket roligare att massera i en vettig arbetsställning, och när jag var klar med att knåda honom, fick jag själv lägga upp mig för behandling. Vilken himla bra present!
Helt klart är det en fördel att den är bärbar (jodå, jag kan faktiskt släpa runt på den själv, även om jag helst inte bär den längre sträckor än nödvändigt), för det innebär ju att man kan få massage i sommarstugan eller i Roxtuna, eller på andra bra ställen. 🙂
Stegräkningen på söndagen blev något blygsammare; 6587 st, men det är inte så konstigt. Jag har ju en massagebänk! 🙂
Tack A, E och M för fina presenter och gott sällskap, och till min egen A för att han är bäst i hela världen 🙂
KRAM
Imorgon är det dags!
Japp, imorgon får jag äntligen lägga vantarna på den nya Bo Kaspers-skivan. Det känns nästan lite som dagarna innan julafton när man var liten, och bara längtade efter klapputdelningen. Jag vet ju att det kommer att bli bra, men tycker att tiden fram till jag får tag i denna skatt är lite för lång. Fånigt egentligen, eftersom jag bara hört en låt från skivan. Tänk om jag inte alls gillar den.
I övrigt har det varit en relativt vanlig regnig tisdag i oktober. Inte mycket har hänt, mer än ett möte med min teamledare, ett litet nu-ska-vi-lära-känna-varandra-möte. Det kändes som en enbart positiv upplevelse, vi tänker lika i mycket, och jag tror att vi kan få igång ett riktigt roligt, utvecklande och framgångsrikt samarbete. Nästa år ser jätteintressant ut, och som jag förstod det från mötet, kommer jag att få vara med som drivkraft i mycket. Kul. 🙂
Efter jobbet blev det lite kökspyssel, och resultatet var inte att skämmas för. På våra tallrikar ikväll fick det bli en potatis- och västerbottenkaka med kallskuret kött och en avocadosallad.
Potatis- och västerbottenkaka 6 portioner
12 potatisar (eller 4 bakpotatisar)
2 sötpotatisar
2 gula lökar
3 hg västerbottenost
salt, peppar, mejram, timjan
Riv potatis, sötpotatis, lök och ost. Blanda allt med kryddorna. Lägg i smord och bröad ugnsfast form, grädda i 225 grader i ca 1 timme, tills potatisen är mjuk och allt fått fin färg. Servera med rökt kallskuret kött och avocadosallad.
Avocadosallad
2 mogna avocado
½ orange paprika
1 ask körsbärstomater
3 msk svarta oliver
2 msk gröna oliver
ruccolasallad
3 msk lingonvinäger (finns på IKEAs matavdelning)
3 msk olivolja
2 tsk hackade soltorkade tomater
salt, peppar, socker
Kärna ur avocado och paprika, och tärna. Dela körsbärstomaterna, skär ruccolan i mindre bitar. Vänd ner oliverna. Blanda olja, vinäger, soltorkade tomater och kryddor, och ringla över.
Tada! Nu vet ni vad ni ska äta på fredag 🙂
Stegräkningen idag: 10468 steg.
KRAM
Superkalaset
För någon vecka sedan satt jag och nojade över att ha kalas. Att bjuda in folk, fixa och dona, bestämma en tid och plats som så många som möjligt skulle kunna få in i sin almanacka, och ordna med mat och eventuellt utrymme, för att inte tala om underhållning, till alla. Nojandet gällde inte alls själva orsaken till kalaset, att ännu ett år plussats på min ålder, och att jag därmed skulle bli en 30-nånting istället för en 20-nånting. Ålder är liksom inget problem för mig, utan snarare en merit. Ett tecken på överlevande… 🙂
Men så mitt i nojandet sa världens bästa sambo att han ville avslöja min födelsedagspresent lite i förtid, och berättade att han organiserat en fest för mig, bjudit in folk han vet att jag tycker om (varav han inte själv hade träffat alla), ordnat så att mat och underhållning , husrum och transport styrts upp, och min enda uppgift var att vara där och ha roligt. What a guy! Gästlistan var dock hemlig, även om en del avslöjades innan festen.
Att han ens lyckades få tag i så många är jag grymt imponerad av, och självklart blev jag jätteglad när det visade sig vara så många som kunde komma. Festen ägde rum i vår sommarstuga, vilket var perfekt, eftersom den bjuder på gott om sovplatser och är en bra festlokal.
Lördagen började med lite ommöblering i nämnd stuga, lite pyssel och fix, och sedan gav jag, pappa och S oss ut på – ja ni har hört det förut- svampjakt! 🙂 Jag vill dock poängtera att det denna gång inte helt var på mitt initiativ, min del i det hela var att jag pekade ut bra ställen att plocka på, och att jag hjälpte till att fylla den av S medförda pappkassen, som hann bli rejält tung innan vi var klara.
Vi bjöds på fantastiskt vackert väder, och upplevde stugan från andra sidan sjön, innan A ringde och talade om att Uppsalabilen hade anlänt. För vår del innebar det att vända åter, och hälsa gästerna välkomna, och på vägen mötte vi dessutom Stockholmsbilen, innehållande M, M, A och R. Vid stugan väntade sedan S, N och C, i full färd med inpackning av pinaler och husesyn. Det var såklart startskottet för kramkalaset, och medan alla inkvarterades på lämpligt ställe, satte Uppsalagänget igång med att ordna med lunchen. Det bjöds på smarriga pajer, kallskurna delikatesser och lite sött och salt till. Smaskens!
När vi bestämt oss för att vi var mätta i magarna blev det lite kaffe, och sedan en solskenspromenad i området.I samlad tropp minglade vi runt med varandra, och njöt av vacker utsikt och trevligt sällskap. Väl hemma igen, snabbade jag mig med att förbereda för fiskdammen (vilken 30-årsfest värd sitt salt kan vara utan en sådan?), sätta igång fiskandet och sedan blev det presentöppning och tårta. Presenterna var jättefina, och det kommer att bli kul att använda dem 🙂 Det bjöds på sång, fiolspel och supergod pärontårta som pappa och S tagit med. Mitt i fikat kom dessutom en objuden, men väldigt uppskattad gäst. En liten grå kattpojke tittade roat, nyfiket och lite skyggt in genom verandadörren, och självklart såg vi till att berömma och uppmuntra det beteendet. Det blev gosande och två rejäla fat med grädde till Smokey, som jag ganska snart insåg att han heter. Självklarheten i det var solklar, inte nog med att han hade yvig rökgrå päls, han svarade dessutom på namnet med ett jamande.
Sedan fortsatte tårtätandet, och firandet. Precis som efter lunchen försvann all disk på ett magiskt vis, eftersom alla gäster hjälptes åt att fixa, trixa och dona. Efter tårtan kom nästa roliga händelse, en quiz om mig! Gästerna hade blivit indelade i lag efter hur de åkt, och fått i uppgift att göra frågor med olika svarsalternativ som alla skulle svara på. Jag fick vara facit, och de som svarat som jag fick rätt 🙂 Det blev många spontangarv, nägra ”hur tänkte de nu…”-tystnader, och så klart stämningsfull betänketidsmusik a la ”Vi i femman”. Skoj!
När vi lärt oss allt som finns att veta om mig (visste ni till exempel att om jag var en superhjälte skulle min specialförmåga vara att kunna förvandla mig till en katt? Föga överraskande kanske. Men att min favoritfilm av Forrest Gump, Dirty Dancing och Sound of Music är Forrest Gump, eller att jag hellre avstår från dans i ett halvår än äter en daggmask eller springer naken genom Gävle?) och lite till, blev det ytterligare lite mys med Smokey, när jag och A gick ut för att plantera myntan jag fått av henne i present. Klockren fullträff skulle jag säga!
Det var en riktigt varm och härlig stämning, och så smått blev det dags för nästa session runt matborden, när Stockholmsgänget dukade upp middagen i form av tacos. Gott, och vampyrvänligt. Ingen vitlök här inte! 😀
När paltkoma nr 2 lagt sig, och pappa och S styrt kosan vidare mot Ljusdal, tog vi fram Rita & Gissa och körde en rolig omgång, tills det började bli läggdags. En riktigt härlig födelsedagsfest var till ända, i alla fall för dag ett. 🙂
Stegtotalen blev 8865 st, inte illa när man suttit så stilla.
På söndagen vaknade jag vid åtta, och drog med mig A och F ner för att bada. Det hade vi kommit på kvällen innan att vi skulle göra, och då kan man ju inte backa ur. I luften var det åtta grader, och i vattnet hade temperaturen dagen innan uppmätts till 11 grader. Det kan man ju inte låta utgöra ett hinder, eller hur? Hurtigt klev jag ut i vattnet, medan F hoppade i från bryggan och A avvaktade lite på att vakna till liv innan hon doppade sig. Dock hann vi alla tre doppa oss helt innan vi på frusna tassar tog oss upp till stugan igen, bytte till torrt och kurade framför öppna spisen. Uppfriskande och faktiskt riktigt skönt, i alla fall när man sedan sitter för upptining.
Till brunch bjöds sedan på äggröra, korv, kassler, yoghurt, fil, te, kaffe, bröd, bullar, frukt och allt möjligt gott som fanns över från kvällen innan.Jag såg till att ta en bit tårta som blivit över. Bara för att man är vuxen behöver man ju inte vara förståndig! Dessutom är ju pärontårta faktiskt att klassas som frukt. 😀
Efter frukostbestyren packades det ihop till höger och vänster, och stockholmarna rullade så småningom söderut. Vi andra satt och filosoferade ett tag, och sedan åkte även uppsaliensarna vidare. Vi tre överblivna festfirare stängde stugan, och åkte sedan iväg med lite skräp till tippen, och sedan vidare söderut för att lämna tillbaka släpvagn och installera oss hemma i lugn och ro.
Det hann bli en promenad till affären under kvällen också, för att hämta ut ett paket som I skickat till mig. Presenten blev väl mottagen, och jag blev verkligen jätteglad för omtanken. Från Linköping hade jag också fått present, ett jättefint kort som E målat i akvarell, som jag ska hitta en lämplig ram och plats till. Söndagskvällen tillbringades sedan precis som morgonen gjorts, i badet, men denna gång inomhus, betydligt varmare, och betydligt bubbligare. Världens finaste sambo kom dessutom med en god alkoholfri drink till mig i badet, som kronan på verket. Nice!
Stegräkningen denna dag blev speglat av allt bilåkande: 6300 steg tickade in innan dagens slut.
Ett stort varmt tack till alla goa som var med och gjorde detta till en kalasbra helg. Ett supertack också till världens bästa sambo som gav mig den bästa tänkbara 30-årsfesten som tänkas kunde, och till alla andra som uppvaktat mig på min överlevnads dag. 🙂 Ni är bäst!
MASSA KRAM! 🙂
Fredagsstök
På fredagen var det dags att förbereda för kalaset. Eftersom jag inte fått några instruktioner mer än att handla läsk och lite komplettering, var det det jag ägnade dagen åt. Det, och att ta hand om trattkantarellerna. Hur sjutton blev de så många? 🙂
Jag började med att sätta en hittepådeg till piroger:
0.5 dl matolja
5 dl vatten
50 g jäst
1 msk mörk sirap
4 dl grovt rågmjöl
4 dl rågsikt
ca 8 dl vetemjöl
lite salt
Vattnet och oljan fick bli fingervarmt, och slogs sedan över smulad jäst och sirap, och saltet. Sedan arbetade jag in mjölet i angiven ordning, tills degen inte klibbade längre. Degen ska sedan jäsa i minst en halvtimme (det blev nog längre, eftersom stuvningen tog lite tid på sig), för att sedan kunna kavlas ut till piroger. Jag delade degen till 8 piroger, och om man äter det som ensamrätt med sallad blir man mätt på en pirog per person, om man har det till soppa till exempel räcker det nog med en halv per person.
Som fyllning gjorde jag en stuvning på trattkantareller, och lade ca 2 dl fyllning /pirog. Låt jäsa i 30 minuter, grädda till fin färg i 200 grader, långt nere i ugnen, och låt svalna på galler. Vill man kan man riva lite västerbottenost och ha i också. 🙂
***
När pirogerna var klara, gjorde jag köttgryta på grytbitar, morötter, lök, purjo, zucchini och krossade tomater. När det kokat upp och bara behövde småputtra, ställde jag plattan på låg värme, och gick sedan ut i friska luften en sväng. Och vad hittar man i friska luften, om inte… trattkantareller… 🙂
Jag hittade inte bara det, utan även lite gula kantareller, och några trevliga stuggrannar, som var ute och spatserade. Kul att stifta bekantskap med grannskapet, det är ju ändå rätt bra att ha varandra. Väl hemkommen, och med rosor på kind, blev det till att rensa svamp, igen. Mitt i stökandet dök även A och F upp, med ett lass med semestermöbler, och fem minuter senare kom även pappa och S. Timing till tusen. Det blev till att koka potatis, och duka, och nykomlingarna fick bekanta sig med stugan och packa in sig och sina pinaler efter bästa förmåga.
Kvällen bjöd sedan på musik, och trevligt umgänge, och så klart lite förberedelser för lördagen. Så småningom gjorde vi kväll, och somnade gott. Stegräknaren stod på 9857 steg. Bra där!
KRAM
6 oktober – rensa liten kantarell
Dagen efter födelsedagen passerade relativt snabbt förbi. Det kan ha att göra med att jag sov halva dagen. Andra halvan fördelades till lite olika sysslor; städning, inventering, rensa kantareller, rensa kantareller och… rensa kantareller. Strax efter midnatt är rensningen klar. Då har 16 liter kantareller passerat mina händer och blivit godkända. Tur att matbordet är stort, för jag var tvungen att breda ut svampen på fem bakplåtar, i flera lager per plåt med hushållspapper mellan, för att allt skulle få plats 🙂
Stegen denna dag är något mer blygsamma, 4589 st lyckades jag ändå skrapa ihop, och trots allt får jag vara nöjd med det. Jag har ju rensat 16 liter trattkantareller 🙂
KRAM
På jakt med Puman 