Månadsarkiv: april, 2011

Helgens danser


På skärtorsdagen bar det av mot Shake på Yesterday, och jag kom dit fashionably late, något jag definitivt kommer att arbeta bort. Innan jag var innanför dörren hade bandet börjat spela, och trist nog missade jag fyra kanonlåtar, under tiden jag mutade in ett litet revir och sonderade terrängen.

Det är lätt att fyllas av missmod, när det är överfyllt av människor, det är tjejöverskott, och man inte hunnit mingla innan musiken börjat, och min motståndskraft mot missmod denna kväll var… sådär. Hur det än kom sig, fick jag tag i en duktig danstjej till nästa dans, och helt plötsligt så bara föll allt på plats.

Jag hittade, och blev hittad av en massa duktiga dansare, Shake fortsatte att spela bra låtar (nej, jag hade inte förväntat mig annat, och ja, den nya sättningen av Shake var mycket till belåtenhet). Rätt som det var, annonserades pausen. Det blev lite pausmingel och sedan sa det bara vips, och så annonserades sista snabba dansen. Jag fick tag i en favorit som satt och såg ut att behöva en energikick, och bjöd på min fläskigaste fulbugg. Till nästa tillfälle, så ska jag förklara för honom vad begreppet fulbugg innebär, men jag tänkte ge honom en chans att komma på det själv först 🙂

Efter det blev jag sittande, tittade lite på vacker dans, lyssnade på musiken, och tackade sedan för mig och for hem. Nöjd, lycklig och överraskad över hur bra det faktiskt blev, trots lite uppförsbacke på startsträckan.

Fredagen blev en kombinerad vilo- och städ- och fixadag. Det blev Janssons frestelse-tillverkning och ett par vändor till förrådet, och så klart lite promenad. Totalt 8910 steg. I minsta laget, men ändock. 🙂

Lördagen var en dag jag sett fram emot länge. Förutom Melissas foxkväll i Gävle, så stod en överraskningsfest på tapeten åt vår minsta kissekatt A. M, M, R, J, P och jag styrde upp en liten påskmiddag hemma hos M och M, med mycket god mat, tårta och lite presenter, alldeles lagom innan dansen.

Väl på plats i Gävle konstaterades att det var väldigt varmt i lokalen. Det är inte ofta man börjar svettas redan i garderoben (som är obligatorisk…), och innan inhängandet av kläder var färdigt hade dansen börjat. Ett brutalt tjejöverskott, killar som inte gick att särskilja från serveringspersonalen alla gånger, och trångt och stökigt på dansgolvet (nej, oredan är inte buggarnas fel, oredan beror på de som inte tar hänsyn till att alla inte dansar som de gör), främjade en lätt frustration över att det var så galet bra musik, men så svårt att få någon att leka med.

Kvällen började bra, jag fick en dans med födelsedagsbarnet, och därefter hittade jag en favorit som alltid får mig på toppenhumör. Men sedan då? Alla roliga var liksom puts väck, och min jaktradar var helt satt ur spel. Den är inställd på att undvika kostymnissar, och helt plötsligt befann jag mig i ett hav av sådana, varav åtminstone en del borde vara duktiga på att dansa. Men utan yttre attribut som gjorde urskillningsprocessen lättare, kände jag mig vilsen, håglös och ensam. No one puts Baby in a corner… in a round room. Nej, det var svårt att inte känna en besvikelse över att hitta fler att dansa med.

Rätt som det var så fick jag dock chansen att bjuda upp en dansare jag hört mycket positivt om, som dansar bra när man tittar på – och vi synkade inte alls. Just då funderade jag på att bara ge upp, om än bara för en kort sekund. Som tur var hittade jag en bekant som räddade upp situationen, fick mig att känna att jag faktiskt kan dansa och inte bara klivit in på måfå, och kvällens formkurva pekade uppåt igen.

Sedan dags för paus. Efter lite konfererande, visade det sig att det var fler än jag som hade svårt att ta sig upp, och det kändes lite bättre. Resten av kvällen försökte jag hitta roliga dansare, men de var bortlovade, bokade eller bara osynliga. Några bra danser blev det, men många av de jag gärna dansat med fick förbli odansade denna kväll. Och mitt i allt detta, kom jag på att jag saknade att få bugga. En massa bra låtar, som hade gjort sig utmärkta som bugglåtar, dränktes av duktiga buggkillar i blah-fox. Em helkväll fox är underbar, förtrollande, magisk OM man får tag i partners som kan sätta den nivån, och hålla den.

Det är ändå med kluvna känslor som jag ser tillbaka på det. Musiken var toppen, musikerna kanonbra, Melissa var i högform, och fick sällskap på scenen av sina söner som gästspelade. Det hade kunnat bli en så bra kväll. Om jag åker igen? Självklart, men då kommer jag att lobba rejält bland alla danskillar, och se till att jag hittar dem dessutom. Annars är det som att ställa ett fulldukat bord med mat framför någon som inte ätit ordentligt på en månad, bara för att smälla personen på fingrarna när han försöker servera sig.

Dagens steg blev 20894 st. I minsta laget kan tyckas, med tanke på potentialen. Efteråt minglade vi lite, släppte av M och M hemma hos dem, och rullade sedan söderut. Medan månen dinglade som en apelsin på himlen, och horisonten blev allt ljusare, mumsade jag bilgodis och A snusade som en liten uttröttad kattunge. Halv fem på söndag morgon trillade vi in hemma, och kort därefter sov vi.

KRAM

Annonser

Påsktider


Det är inte varje fredag jag pillar mig i naveln iklädd pyjamas, fastän klockan drar sig mot 13-snåret. Men har man varit på Blåkulla, så gäller det att återhämta sig. 🙂

Veckan har gått snabbt förbi, med ny utsikt och nytt skrivbord på jobbet. Det har varit kluvna känslor kring omflytten, eftersom vi hade bra platser, och urhärliga kollegor att småprata med i den direkta omgivningen, men med facit i hand, så blev det ju toppenbra resultat efter flytten också. Vi får chansen att lära känna våra andra kollegor lite bättre, och det känns enbart positivt.

Mitt enda lilla missnöje är att  höj- och sänkfunktionen på mitt nya skrivbord verkar vara trasig, dock är service beställd, så jag hoppas på att få det åtgärdat snart. Just nu har det fastnat i en position som är lite för högt för att jag ska sitta bekvämt och ergonomiskt, och lite för lågt för att jag istället skulle kunna stå och arbeta. Typiskt. 🙂

A har åkt till varmare breddgrader denna vecka och lämnat mig som gräsänka med en hink med godis. Bokstavligt talat. En HINK. Jag gläntade (OK, då jag åt också) på locket igår, och fyllde lite påskägg till mina närmaste kollegor, och idag har det blivit ännu mera godisätande. Som tur är får jag lite hjälp med att äta upp resten, en road trip till Gävle och foxkväll med Melissa står på tapeten för imorgon, och idag är planen att jag ska städa lite och styra upp avreseplaner.

Hela veckan har bjudit på finfint vårväder, så jag och D tog en glassdate efter jobbet, och satte oss vid vattnet i Gamla Stan och filosoferade ett tag. Trevligt med lite sällskap!

I övrigt har veckan bjudit på rätt duktiga promenadresultat:Söndag:14374 steg, måndag: 14341 steg, tisdag: 9817 steg, onsdag: 15793 steg och igår 28096 steg.

KRAM

Grattis pappa!


Idag firar pappa sin 60-årsdag! Enligt information kommer födelsedagsfirandet innehålla precis sådant som han gillar. Lite senare i år blir det också storkalas. 🙂

Men en liten blomma till pappa på hans dag är ju inte fel, så här kommer en favorit i repris på solskenet från igår:

En handfull solskenGrattis på födelsedagen pappa!

KRAMAR från oss!

Pippi-poäng


I fredags sken solen ordentligt, och värmen kom för första gången i år upp i den nivån att man blir lite lätt disträ och dagdrömmande mellan samtalen. Stämningen på kontoret var allmänt god, och trots tuggmotstånd i uppdraget, gick det bra att leverera.

Framåt eftermiddagen började jag fundera på om det inte skulle vara rätt trevligt att byta däck i solskenet efter jobbet, och beslutade mig för att det skulle vara en bra idé. Det är ju ändå krav på sommardäck om det inte är vinterväglag efter den 15e april, och A skulle bli sen hem från jobbet på grund av lite galej.

Efter en vända till affären blev det således upphissad bil på parkeringen, och Bagheera var inte sen att göra mig sällskap. Han har den egenheten att han gärna kommer och sätter sig och håller vakt när jag byter däck, och har hållt mig sällskap varenda gång jag hållts ute på gårdsplanen och mekat. Det är ju bara trevligt förstås, men tar lite längre tid än om jag får meka helt ostört, eftersom jag måste hålla koll på var han är innan jag kan hissa ner bilen eller lägga på det nya däcket.

DäckbytartagHur som helst blev jobbet utfört till slut, och det blev riktigt bra. Efter att ha samlat in lite Pippi Långstrump-poäng för däckbytet, tog jag en vända till en mack tillsammans med A för att fylla på luft i hjulen och sedan blev det en sen middag i form av pizza. Nice! 🙂

Stegräkningen blev denna dag 11258 steg.

Igår var det en härligt solig dag igen, och efter att vi dragit oss länge i sängen, blev det promenad förbi blommande påskliljor, tulpaner, hyacinter och krokus till Kärrtorp, där vi improviserade fram en brunch bestående av ost- och spenatpiroger, foccaccia, kaffe, juice och baklawa på trevliga Le Coin. Personalen där är jättemysig, och ler med hela kroppen, så det är jättekul att se att de får lite affärer gjorda också 🙂

Från Kärrtorp gick vi sedan in i Nackareservatet på jakt efter mer vår. Och visst visade det sig finnas mer vår i reservatet! Blåsipporna blommade, och det gjorde tussilagon också, med besked.

Nu är det vår!En handfull solskenEn hel handfull solsken, bestående av 69 tussilago, fick följa med oss hem. Väl hemma, sattes det igång med förberedelser inför kvällens inplanerade middag med R och A, och det blev precis lika trevligt som sist. Rs lägenhet var fantastiskt vacker, och maten suveränt god. Till sällskap fick vi också F, även han en före detta Scania-anställd,  men som numera återfinns på konsultsidan.

Tiden sprang iväg snabbt, och rätt vad det var, så sken månen in genom fönstret, och vi bestämde oss för att runda av. Framåt midnatt rullade Missan in i garaget, och vi gick och la oss i vårt krypin. En jättetrevlig dag var till ända. Stegräknaren stannade på fina 13165 steg.

Idag är det dags för promenad igen, och fika i solen. Imorgon åker A till Dominikanska republiken, och sedan är det påsk och godistider med mycket dans. A, som alltid brukar ge mig ett påskägg, såg den här gången till att jag fick detta i förtid, i år i jätteformat. En hink om ca 5 kilo väntar. En utmaning, helt klart 🙂

KRAM

Snart ännu en vecka till ända


Helgen i stugan gick fort förbi, med en hel del pysslande, skattjakt och inredande med funna och svårbärgade skatter. Bland annat togs en fin stringhylla fram i finrumet från att ha varit undangömd i en skrubb.  Den gjorde sig mycket bättre vid öppna spisen med böcker på hyllorna, än vad den gjorde sig i skrubben med byttor och pytsar som sällskap.

Vi konstaterade också att det förmodligen inte blir en särskilt ansträngande stugöppning när säsongen är här på riktigt. Skönt, för då kan man liksom ägna sig åt annat spännande. Skattjakt till exempel 🙂 Vem vet vad det mer kan finnas för spännande saker dolda i skrymslen och vrår?

På vägen hem stannade vi också till hos G som varit en pärla och plogat så fint på vår uppfart, och lämnade ett litet tecken på uppskattning av hans hjälp.

Stegen under veckan har sett ut som följande: lördag: 7400. söndag: 6780, mån 10398, tisdag var jag hemma och sjuk, och därför fick även stegräknaren vila. Igår blev det 17263 steg, efter en sväng till NSW som bättrade på både steg och humör.

Gårdagskvällen lämnade även efter sig en varm känsla av stolthet över min pappa, som villkorslöst ställer upp för en bonussyster till mig som har det lite kämpigt just nu. Han är så bra!

Dagen idag förflöt fort trots relativt lågt tempo, och jag fick en väldigt fin komplimang av en kollega, som sa att jag har en förmåga att säga det som behövs, när det behövs, och att det är en egenskap jag ska vårda.  Sånt värmer ända in i hjärteroten, och jag sträckte lite på mig själv av berömmet. 🙂 Att ha ett jobb med så många kollegor som jag verkligen tycker om och sätter värde på är verkligen en förmån. Och dit får jag gå varje vardag! Hurra för mig! 🙂

Dagens steg: 11212

KRAM

Hängig


Var hemma från jobbet igår och kände mig allmänt vissen. Idag är det i alla fall lite bättre, så jag tar mig till jobbet strax. Det ska bli så kul! KRAM

Harmoni


Lugn och ro inne, med sprakande brasa och en vy över ett soligt men blåsigt landskap där träden dansar i vinden.

Sjön ligger istäckt som en stor vit duk där skuggorna av trädens dans bjuder på skådespel. På himlen några få molntussar.

Ute pysslar A med att ta fram verandan ur snön. Efter melodikrysset ska jag göra honom sällskap, och göra en översyn av tomten. Kanske toppa det hela med en promenad också. Sommarvattnet är inte påkopplat än, så för att hämta vatten får vi promenera några hundra meter. Vattnet är kristallklart och smakar ljuvligt.

Som sista vy igår kväll innan gardinerna drogs för, var nymånen med förbipasserande molnslöjor, närmare än någonsin i stan, magiskt.

Sammanfattningsvis: livskvalitet.

KRAM

Några nya steg


Sambohelgen förflöt i någorlunda stilla mak och det var trevligt att umgås lite mer än vad som hunnits med på sistone. Lite promenader för att känna på våren hanns med, liksom lite städning och lite soffmys.

Stegredovisningen för veckan som gått:
Lördag: 8936 st, söndag: 9235 st, måndag, som bjöd på en efter-jobbetpromenad med en favoritkollega: 12254 steg. Tisdagen gav 10980 steg och onsdagen resulterade i ett besök på NSW med 12790 steg intickade. Torsdagen var ytterligare en i raden av alltför många trötta dagar, och när jag kraschade i soffan på kvällen hade jag samlat ihop 11503 steg.

Fredagen hade däremot ny energi i depåerna. Att vakna på morgonen var inga problem, packningen inför minisemestern klarades av med minimal förvirring, och jag tog mig till jobbet vid gott mod. Stegräknaren stannade så småningom på 10609 steg när vi pacat in oss i stugan till kvällen.

KRAM

Imorgon är en bra dag att sväva…


Här i vardagen händer allt och inget på en gång. Den stora händelsen är att vi är på jakt efter en efterföljare till Missan med klös, som tagit oss många mil i detta avlånga land. Efter lite närkontakt i parkeringsmiljö, har hon fått lite skador som är dyrare att laga än att lösa in, och därför får vi nu leta en ny springare.

Som tur är så är Missan fortfarande far- och körbar, så lite småtransporter i närtid kommer fortfarande att gå att lösa. Men ändå. 😦

Veckans höjdpunkter i övrigt kan väl sägas vara NSW-besök och den stundande helgen. I morse lyssnade jag på BKO igen. Tillräckligt för att vilja sväva fram i tillvaron med en dansande själ.

Utanför fönstret stormar det på rejält, och fönsterglasen skallrar till ibland. Tankarna flyr iväg till mormor och morfars hem vid F15, på tiden då militärplanen fortfarande lyfte och landade där, och vid markkontakten dränkte ut Rapport. Skallrande fönsterrutor och rusande motorer, det ligger nostalgi i det.

Det luktade speciellt i den där lägenheten. 60-tal, liksom, hur nu det luktar för en som aldrig var med när det begav sig. Men min föreställning om doft av 60-tal är en dead ringer av den lukten . Gamla skvallerblaskor, hemmabakade kakor, och hemkokt saft, och så klart kokkaffe. Kortlekar och sockerdricka, och tobak, men aldrig rök vad jag minns.

Fortfarande luktar det hemtrevligt hos mormor, men den där ”Flyget”-doften, den har stannat ute i ”Flyget”.

KRAM

Veckan som i ett dis


Kanske är det inte så konstigt, med tanke på att jag varit förståndig nog att dansa massor och sova minimalt under årets kortaste helg, men hela veckan har varit en ordentligt trött historia av idel måndagar. Jag som är så ansvarsfull och alltid ser till att vila upp mig ordentligt inför arbetsveckan 🙂

Nåväl, det var självförvållad trötthet, men på något vis lyckades jag inte sova ikapp, trots att jag försökte lägga mig tidigt på kvällarna. På måndagskvällen efter jobbet gick jag och D för att möta hans B för en fika. B skulle dagen efter resa hem, men ville träffa mig eftersom D pratat mycket om mig 🙂 Vi kom jättebra överens från första sekund, så det var ett jättetrevligt, om än något kort, möte, då de hade en tvättid att passa.

Stegräkningen den dagen blev 11398 st. Helt ok!

Från tisdagen har jag inga minnen. Alls. Måste ha varit toktrött. Vid närmare eftertanke hade jag ett utvecklingssamtal på jobbet, och det ser ut som att jag kommer att få göra en hel del spännande saker framöver. Det ska bli jättekul! Stegantal: 12442.

På onsdagsmorgonen mötte jag för första  gången på länge både Skuggan och Bagheera när jag skulle ut på morgonpromenad. Ett säkert vårtecken! Resten av den dagen gick som ett schwung. Jobba, jobba, jobba, sedan afterwork med några från teamet, och sedan NSW och lite dans och våffla innan det var dags att dra sig hem och stupa i säng. Steg: 16222. Bra där!

Torsdagen bjöd på både sovmorgon och vackert väder, och väl framme på jobbet var jag, om än trött, vid gott mod. Vi fick rycka in och förstärka en annan avdelning och dessutom sitta i ett annat system än det vi jobbar i vanligtvis, men det blev en mycket fokuserad dag med goda resultat och en lättnadens suck på många håll. På vägen hem mötte jag upp A och vi trillade in på Vapiano för lite middag, höll på att åka ifrån hans iPad, men hade tur och vände i Slussen för att åka tillbaka och hämta upp den. Lyckligtvis hade någon lämnat in den till personalen, så restaurangbesöket blev inte dyrare än nödvändigt. 🙂 Glada och med andan i halsen, satte vi oss sedan på ett nytt tåg hem och gjorde sedan relativt tidig kväll.

Steg på torsdagen: 10857 st.

Sedan äntligen fredag. Fredag med sovmorgon, och ett dis ute som motsvarade min klarhet i skallen. Trött, sliten och lite småhängig (jag måste ha en förkylning latent eller något, så här medtagen av en helgs dansande kan jag väl ändå inte bli?), kämpade jag mig ur sängen ut på morgonpromenaden. Sedan blev det frukost och sedan begav jag mig iväg till jobbet. Första dagen med nya rutiner och förhållningssätt, där vår lilla grupp som fått vara förstärkningsmaterial till och från, får ökad status som egen grupp igen. Det känns jättekul, för nu har vi bättre möjlighet att nå våra mål och göra det vi egentligen ska göra. Därmed inte sagt att det inte varit både kul och nyttigt att få förstärka den andra avdelningen under tiden.

Arbetsdagen innehöll för övrigt ett utbildningspass som jag höll i för några nyanlända, och det var en givande timme vi tillbringade tillsammans. Jag tror att de kommer att passa in jättebra hos oss, och det känns förmånligt att få tillbringa en hel timme med ny personal på det här viset. 🙂

Mot arbetsdagens slut städade jag ur mitt skåp lite, då vi kommer att få byta platser nästa vecka, för att strukturera om lite grann. Efter det möttes jag och A upp,  åt en bit på Sogni, och gick sedan på bio och såg Rango, som var en jättetrevlig film. Kan klart rekommenderas 🙂 Efter det var vi båda trötta och nöjda, och vi begav oss hem för att göra kväll. Stegräknaren stannade på 10670 steg.

Denna helg har vi sambohelg 🙂 Det betyder att vi hänger lite extra mycket med varandra, eftersom vi inte hunnit ses så mycket på sistone. Närmast i schemat står en vända till affären, och sedan en promenad. 🙂

KRAM