Månadsarkiv: december, 2014

I julgransljusens sken


Så här i mellandagarna, när ledigheten går in i en andra andning, kan det vara skönt att se tillbaka lite, och se lite framåt med för den delen.

Julhelgen har förflutit i ett tillstånd av total lycka, med älsklingen, goda vänner och svärsläkten, med lagoma överdoser av mat och godis. Lite dans har hunnits med, en sväng i mellandagsreans kaoskarusell och lite sällskapsspel har också fått plats på en kant.

Det är en skön känsla att känna att man helt och hållet kan vara sitt avslappnande ocensurerade jag redan i första mötet med svärfamiljen och mitt i allt detta känna sig välkomnad och omtyckt utan tvekan eller förbehåll.

Det som jag sett framemot mest med den här julen är att få mer ledig tid att bara vara på tillsammans med älsklingen, få uppleva varandras sällskap under hellediga dagar där det inte finns några direkta tider att passa, och där vi kan få rå om varandra ordentligt. Svärsläkten har också varit spännande att få kläm på, men mest har jag längtat efter sovmorgnar och slappartid tillsammans, eftersom vi har haft  väldigt få helger tillsammans än så länge.

När man går in i något med sånt stor längtan och så höga förväntningar, är det lätt att verkligheten har svårt att mäta sig med föreställningen om hur man önskade sig att det skulle bli. Så blev det inte denna gång. Om möjligt känns det snarare ännu bättre än jag trodde att det skulle kunna vara – något som i övrigt kännetecknar förhållandet i stort.

Om jag tillbringat senhöstens helger med att längta till söndagkvällen – och ibland till och med måndagen – så bär det sig inte bättre än att julledigheten är inne i samma läge just nu. Då även min nuvarande älskling har barn, så ser hans schema för resten av jullovet lite annorlunda ut än mitt.

Längtan är en fin ingrediens i ett förhållande, särskilt när man vet att någon man längtar efter känner likadant.

Som tur är så går tiden ändå förbi skapligt fort och snart får vi rå om varandra igen. Till dess njuter jag av konstaterandet att jag fått en riktigt härlig man att ha vid min sida och ser framemot allt vi kommer att uppleva tillsammans.

KRAM 

Och hjärtat tar små skutt av lycka


Det har varit tyst här ett tag. Det finns flera förklaringar till det. Jobbet är en tungt vägande förklaring. Det har blivit många och långa dagar i november. Ordentligt många. För att väga upp det hela lite så gick jag och föll för en superhärlig kille i slutet av oktober, vilket så klart gjort att ledig tid prioriterats till annat än bloggande, som sig bör.

Det är spännande när någon som funnits i ens medvetande länge plötsligt finns där i ett helt annat ljus, särskilt när fokusförflyttningen sker som ett blixtnedslag. Från att ha varit någon jag känt i periferin sedan gymnasiet, så klev han rakt in i hjärtat på bara några sekunder. Jag föll hårt, men landade mjukt. Vi skrattar tills vi har träningsvärk i magen, pysslar om varandra och kan prata i timmar, växlande från allvarliga saker till fniss, och tillbaka till livets djupa frågor, och njuter av att vila i varandras närhet och närvaro.

Mitt nya Hjärta är en fantastiskt härlig människa. Snäll, rolig, smart, omtänksam, snygg, trygg och spännande. Flera gånger har vi konstaterat att det gått fort fram, men att det inte känns som att något stressats fram, snarare som att vi landat där vi bör vara, som om vi utan ansträngning kommit ikapp något vi legat efter med. Han är en man att leva med och att uppleva, och lustigt nog så klev han in på riktigt i mitt liv precis samma kväll som jag konstaterade för mig själv att jag gjort mig kvitt och städat ut alla rester från det föregående förhållandet.

Det som känns som bäst med det här är att jag känner mig så harmonisk både i hans sällskap och i mitt eget sällskap de kvällar och dagar jag är för mig själv. Visst, himlastormande lycklig och kär och allt sånt härligt som hör framför allt nya förhållanden till, men också så jordat lugn. Så avslappnad i att vi har en fungerande kommunikation, att vi båda är verbalt begåvade och inte är rädda för att tala om hur vi tänker och känner, och så nöjd med vad allt detta sammantaget tillför mig.

Ibland väntar livet på en på ett sätt man aldrig kunnat föreställa sig. Jag är glad för att jag vågade låta detta ske, istället för att skygga tillbaka.

KRAM