Månadsarkiv: mars, 2011

Gävlemaran lördag


Efter att ha vaknat som gräsänka på lördagsmorgonen, packade jag hela kappsäcken full med danskläder och andra nyttiga prylar, åt lite våffelbrunch och begav mig till Årstaberg där jag skulle bli upphämtad vid halv två.

Utgångsläget blev inte det bästa, det hade varit trevligt att hinna äta lite mer innan avresan, men jag prioriterade ner det till förmån för lite mera sömn, eftersom den här helgen inte kommer att bjuda på överdrivna mängder av den varan. Lätt stressad kom jag i alla fall fram till uppsamlingen, och hade i alla fall hunnit slänga i mig ett mellanmål.

Resan upp till Gävle gick fort, och snart var jag framme på hotellrummet där det blev en liten stunds avkoppling innan jag gav mig ut på skojakt i gallerian vägg i vägg.

En hastig beslutsvånda över  vilken outfit som skulle få inviga maran utkämpades sedan på hotellrummet, och efter lite dusch och piffande så blev det sedan en rödklädd pingla som anslöt sig till det sällskap jag skulle få skjuts till middagen av. Allt som allt var vi sex personer som dinerade på ett annat hotells restaurang, och när vi ätit oss mätta och nöjda var klockan tio i dans, och jag började inse att det inte skulle hinnas till danslokalen i tid innan det började.

Visst kan det tyckas löjligt att gräma sig över att man missar tio minuters dans av fem timmars nonstop, men faktum är att om man missar minglet innan banden börjar spela, så har man mycket svårare att hitta de man vill dansa med senare under kvällen. Tio minuters missad dans i början av kvällen kanske resulterar i dryga timmens missade dans i realiteten. Då är det ju bättre att missa tio minuter mitt i istället, och låta det vara bra så 🙂

Hur som haver, så blev danskvällen jättebra – den tid jag var uppe på golvet. Många duktiga tjejer och killar var där, och det var onekligen tufft att komma upp, vilket gjorde att jag lite tappade sugen. Inte så kul att jaga när det inte finns något att springa på liksom.

Några danser med nya blev det i alla fall, varav en del var jättekul, en del  var mer ett ”jaha..” och en danspartner bjöd på en fox som var magisk… ända tills han började propagera för gnussens förträfflighet för dansen och hans förbättrade uppsikt på dansgolvet i och med gnuss. Jag gick med på en luftgnuss, vilket gjorde att han fick fri sikt, och dansens kvalitet gick från lyxmiddag till en för länge värmd hamburgare på Donken i kvalitet. SUCK!!!

När ska alla dessa gnussare förstå att dansen suger när de får för sig att gnussa??

Nog om detta, jag konstaterar vid summerandet att kvällen bjöd på toppmusik och en hel del bra danser, men att jag nog är lite missnöjd med helhetsupplevelsen. När jag väl dansade var det ju toppenkul, men det var just det…

Hur som haver kom inte stegräkningen helt på skam i alla fall. 30534 steg blev det under dagen. Vi får se vad idag har att bjuda på. Förhoppningsvis mer yta, bättre översiktsförmåga (har alltid haft svårt att veta var jag hittar folk på Parken) och bra dans utan stress :).

KRAM

Annonser

Veckan som försvann…


I min fina röda almanacka har jag noterat lite av vad som hänt i veckan. Mestadels står där bara siffror, och så mycket mer än så minns inte heller jag. Vårtröttheten har gjort sitt inträde med besked, men jag har i alla fall lyckats ta mina promenader med godkänt resultat hela veckan. Vårvädret har också gjort entré denna vecka och snön har smält i synbara mängder – snöhögarna har krympt med flera decimeter på bara en arbetsdag.

I söndags blev det en vända till Nackareservatet som vanligt, och den dagens stegtotal blev 10249 steg. I måndags stannade stegräknaren på 12427 steg. I tisdags var det två trötta själar som begav sig till Råcksta på middag till O och E, som vi inte träffat på jättelänge. Det var supertrevligt att ses, och vi bjöds på finfin mat som smakade toppen. Lite snack hann det också bli innan vi styrde kosan hemåt igen. Stegen denna dag stannade på 11151 st.

Onsdagen bjöd på dans på NSW, och jag känner att det börjar bli roligare att gå dit igen. Musiken känns mer inspirerande (med undantag från några Lasse-Stefanstuggummin som jag inte BEGRIPER varför de envisas med att slita ut  våra öron med…), och det är som alltid kul att träffa I och de andra. En favorit från förr hade också tagit sig dit. Han har varit borta ett tag på grund av tillökning i familjen och hjärtoperation, men nu mådde han bättre igen och hade blivit beordrad motion, så vi bestämde att onsdagar på NSW är jättebra motion. 🙂 Stegräknaren kom till slut upp i 14159 steg.

Torsdagen var en trött dag (igen), och som en liten tröst hade jag sovmorgon att ta till. A börjde toktidigt, vilket gör att min sovmorgon kändes ännu lyxigare. Dock känns det lite märkligt att gå ut på morgonpromenad mitt i veckan och ha solen ståendes högt på himlen och känna värmen i luften. Skönt är det i alla fall, och snart är vi framme vid den tid då man inte behöver dra på sig så mycket kläder på morgonen, utan ett linne och shorts räcker för att inte frysa. Stegen slutade på 10220 st denna dag.

Igår firades våren ytterligare med våfflor. Redan på morgonen såg jag till att vi hade lite våffelfrukost, innan vi begav oss till varsitt jobb. A åkte sedan vidare till Ds stuga i Sandviken för lite grabbhelg, och själv fick jag lite egentid med mera våfflor på kvällen 🙂 Stegtotalen för gårdagen blev 11759 st.

Idag styr jag också kosan norrut, mot Gävle och dansmaretillställning. Hotellrummet är bokat, och dansentré betald för ikväll och imorgon kväll. På måndag kommer jag att sitta trött men lycklig på jobbet och undra hur jag kunde vara så dum att jag tog en danskväll till istället för att vänja mig vid sommartid.  Men det är då. Vem vet, jag kanske blir en bättre människa av det här? 😀

KRAM

Magi!


Fredagen på Yesterday hade stark konkurrens från andra etablissemang som arrangerade dans på nära håll samma kväll. Även då den konkurrerande verksamheten låg närmare rent geografiskt var valet enkelt. Inte mycket ger så mycket glädjefylld energi som Zlips på Yesterday. Inledelsevis var det rätt tunt på dansgolvet, men det droppade in fler dansare vartefter, och trots att det var färre än det vanligtvis är där, räckte de gott och väl.

Jag och N inledde kvällen, och redan där kände jag att det här blir toppenbra. Allteftersom jag blev uppbjuden gång på gång, insåg jag att det förmodligen var killöverskott (eller i alla fall riktigt jämnt fördelat tjejer/killar), och jag lyckades pricka in de danser jag själv bjöd upp med några roliga sällandansade killar.

De senaste gångerna har jag fått känslan av att det man som dansare saknat i antal, har man tagit igen på utnyttjad golvyta och luftrum. Denna gång var det annorlunda. Den vanliga yvigheten och bristen på hänsyn, som ofta förhindrar en att dansa ut på riktigt, var liksom borta. Istället fanns det gott om yta, gott om duktiga dansare, och gott om högklassig musik. Jag blir aldrig besviken på det Zlips levererar.

På tal om högklassig dans, så bjöds publiken även på det från scenen. Matts bjöd på keyboardfox när en tjej plötsligt  befann sig på scenen under en låt, och Melissa fick utgöra scenrekvisita för ett födelsedagsbarn med uppdrag att visa sina danskunskaper. Från dansgolvet hejades det på för fullt, och skrattkramperna infann sig. Att bjuda på sig själva och inte ta sig själva på för stort allvar, utan istället leka fram glädjen, det är Zlips riktigt bra på.

I pausen samlades vi ett gott gäng för lite fika, och sedan drog halvlek två igång med ännu mer bra musik. Jag fick äran att dansa med en av mina favoriter som verkligen gjorde golvytan rättvisa och bjöd på ännu roligare dans än vanligt. Skoj skoj skoj!!!

De magiska danserna infann sig på riktigt denna kväll, och även om jag hade en liten formsvacka i den egna prestationen, kände mig seg i benen och dålig i balansen (sockerbrist?) bitvis, så är den känslan som bitit sig fast magi. Ren och skär dansglädje, för bra för att avstå.

Och fastän man så klart får skylla sig själv om man prioriterar snett och åker på ett annat arrangemang, så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om alla de som missade en fantastisk kväll på Yesterday. När sista danserna klingat ut, bjöd Zlips på sitt hårdrocksmedley, och därefter på en acappella-version av Golden Eye. Så bra att man bara ryser genom hela kroppen… och sedan kan åka hem för att lägga sig med ett brett leende på läpparna.

Nu ser jag fram emot nästa veckas dansäventyr, ända till Gävle tänker jag ge mig iväg på vift. Vem vet, vi kanske ses?
KRAM

Nio dagars bloggtorka…


Vips så har det som i ett trollslag gått nio dagar utan att jag bemödat mig att skriva. Tiden har inte riktigt funnits, och när den väl gjort det har jag gjort lite andra prioriteringar än att sätta mig vid datorn.

Som en liten summering av förra helgen kan nämnas att vi på lördagen befann oss på kickoff/lanseringsfest av ett företag som en kompis till A startat. Det blev en kort företagspresentation, och mingel på det. Vid midnatt sådär tröttnade vi på att parkera om bilen, och drog oss hemåt till vår sida stan. Stegräkningen stannade på 14298 steg.

Söndagen bjöd på en härlig promenad, och sedan lunchsällskap i form av As träningskompis R med flickvän A. Det blev en jättetrevlig tillställning, lättsam och avslappnad, och vi kände båda två att det är trist att R och hans A är på väg att bosätta sig lååångt från Stockholm. Som en liten present fick vi två jättefina smidesljusstakar som R gjort själv. Jättekul! Stegen blev lite blyga 6835 st, men vi hade ju som sagt annat trevligt för oss.

I måndags fyllde fina B år, så lite gratulationer var på sin plats. Det verkade som att hon var nöjd med helgens firande av födelsedagen, och allt var väl söderut i landet. Själv verkar jag ha gjort en vana av att fira andras födelsedag med att gå på massage, och denna gång är  inget undantag. Efter jobbet väntade en timmes massage på Rygg & Rehab, en lyxpresent jag unnade mig för friskvårdsbidraget från jobbet, eftersom jag vid årsslutet inte nyttjat de pengarna till annat. Efter det blev det en middag för en på Vapiano som ligger vägg i vägg, och trots en kaffe på maten höll ögonlocken på att falla igen med besked på tunnelbanan på vägen hem.

Helt slut kröp jag under täcket redan vid niokvisten, vilket väldigt sällan händer normalt sett. Stegen som samlades in landade på 12371 st. Känns som ett dagsverke 🙂

På tisdagen kände jag av att jag blivit masserad och att en hel del saker i kroppen låsts upp. Kindbenen värkte lite, och ryggen kändes rörlig, men som ett blåmärke. Kanske borde ha väntat med massagen någon dag till med tanke på förra veckans sjukdagar, men det är lätt att vara efterklok. Trots detta gick dagen relativt smärtfritt förbi, och 10781 steg registrerades.

Onsdagen blev en rätt lång dag, och mycket spännande klämdes in. Förutom högt tryck i telefonen, var en hel del möten inbokade, varav utbildning och avdelningsmöte tog upp varsin timme. Avdelningsmötet tog upp aviserade förändringar som vi innan mötet inte riktigt visste eller kunde gissa vad de skulle innebära, men som med facit i handen bara kommer att vara fördelaktiga. Vi kommer att få mer utrymme till vår egentliga verksamhet, och planer som lagts lite som på is under en obestämd tid, kommer nu åter att kunna sjösättas. Det kommer kort sagt att bli toppen! Inspirerade gick vi från mötet, och nu kommer vi kunna göra insatser som märks på allvar.

Efter jobbet hade jag två aktiviteter inbokade, dessa två kan vara en del i att onsdagen kändes ovanligt lång. Först på tur stod afterwork med jobbet i Radisons skybar. Det är visst lite flashigt att arbeta mitt i smeten 🙂 Dock blev vi så många, så vi tog festen vidare till ett annat ställe som mina kollegor brukar frekventera. För min del blev det ett glas vitt (mjölk så klart, vad trodde du? 😉 ) på första stället, och ett glas solsken (apelsinjuice) på ställe nummer två. Därefter drog jag mig hemåt för att ta mig till kvällens andra anhalt, NSW. Där  pågick socialdans och dansbingo, i vilket jag konstaterades vara en nitlott, eftersom mitt namn inte började på någon bokstav man kan använda i ordet dans. Lika glad för det var jag, och fick dansa lika mycket för det 🙂 En timmes effektiv danstid senare packade jag ihop och begav mig. Har lärt mig att gå vid rätt tid nu. 🙂 Stegräkningen stannade på duktiga 15976 steg. Så går det när man springer runt och inte kan bestämma sig för vilken bar man ska hänga i 🙂

Torsdagen innehöll medlyssning och en hel del skratt på jobbet. Helgen smög sig närmre och närmre och trots en trötthet som inte ville ge sig, blev det en dag med goda resultat vid hemgång. Stegen stannade vid 9892 st, och vid hemgång kände jag mig redo att krypa under täcket bums. Dock blev det lite mat och ny energi, så jag satt uppe lite längre än så i alla fall 🙂 Stegen stannade på 9892 st.

Fredagen blev en lite ovanlig dag för min del, eftersom jag skulle delta i en internutbildning med några kollegor. Det var en övergripande utbildning som gav bättre insyn i företagets maskineri, och det kändes som att en del saker landade bättre än de gjort tidigare i och med att processerna bakom synliggjordes på ett annat sätt. Jättekul och inspirerande, och framför allt så kortade det arbetsdagen rejält, eftersom jag bara satt i telefon i en och en halv timme.

Efter arbetsveckans slut stod även lite nöje på schemat. Zlips på Yesterday fick underhålla mig (mer om det senare), och trots att jag vid hemkomsten märkte att stegräknaren gett upp, hade jag inregistrerat 23850 steg i paus, vilket gör att jag uppskattningsvis tog runt 30000 steg denna dag. Bra jobbat!

Igår gav jag och A oss ut på shoppingtur, tanken var att vi skulle hitta kläder till honom och kika på en stegräknare till mig, men vi var båda rätt trötta från kvällen innan, så det blev mestadels fika och mat, och faktiskt både stegräknare och lite nya örhängen till mig, medan A ganska snart insåg att han inte orkade prova så mycket kläder. Det blev mest lite scoutande till en annan omgång shopping istället. Lite sol på näsan fick vi också, även om ingen uteservering hade platser i solen som vi kunde hugga.

Kvällen blev en rätt så lugn historia för min del, och vid halvtolvsnåret kom A hem från ett kalas i Södertälje. Eftersom jag inte haft en fungerande stegräknare under lördagen är det enbart en uppskattning, men jag tror att jag kom upp i en 9000 steg trots allt.

Idag blir sålunda premiär för min nya stegräknare, som jag hoppas ska vara toppenbra. 🙂

KRAM

Sjuk


I onsdags kämpade jag mot stelhet i kroppen och lite huvudvärk, men red ut dagen och åkte, om än trött, till NSW för att dansa lite på kvällen. Det blev förvisso ett kort besök (har lärt mig att gå när det är dags!), men i alla fall ett något givande sådant. På vägen hem plockade jag upp A inne i stan efter en jobbgrej han varit på.

Stegräknaren registrerade 13242 steg den dagen.

Efter onsdag har stegräknaren dock fått vila. Enligt min devis; om jag inte är frisk nog för min morgonpromenad, så är jag inte frisk nog för att gå till jobbet, så stannade jag hemma både torsdag och fredag, efter att ha känt mig febrig och orkeslös. Boten visade sig vara att vila, ha lagom tråkigt, och försöka underhålla mig själv på bästa sätt datorerna kan erbjuda.

Nu till helgen känner jag mig faktiskt bättre, och fit for fight igen. Skönt. Att vara vissen är inget kul, särskilt inte när det håller i sig länge.

KRAM

Fortfarande ingen inspiration


Ibland får skrivandet stå tillbaka till förmån för upplevandet.

I fredags blev det en ganska rörig dag med strejkande dator på jobbet som så klart skördade sin beskärda del frustration och ilska från min part. Tålamodet brukar vara rätt långt, men det blev bara för mycket fel i fredags, och det var svårt att göra något vettigt, dels på grund av ”materialfel”, och dels på grund av sinnesstämningen man kommer i när allt som kan gå fel, går fel.

När det var dags att stämpla ut, var jag mer än väl inställd på att ta helg. Närmast på schemat stod middagsgäster, några kollegor till A skulle ha romprovning hemma hos oss, och jag skulle äta middag tillsammans med dem innan dansen på Yesterday. Jag bet ihop frustrationen, försökte hinna färdigt med duschande, sminkande och påklädning innan sällskapet hann hem till oss (gick sådär, sminkade mig medan de dök upp, och smet sedan in i sovrummet för att klä på mig). Sedan blev det lite socialiserande, innan jag begav mig ner i garaget och rullade norrut.

Danskvällen som sådan, ja den var nog ungefär lika uppochned som dagen varit i övrigt. Bitvis vansinnigt kul, bitvis oinspirerad och trött. Kanske inte så konstigt med tanke på hur mycket energi som gått åt dessförinnan.

Stegmässigt blev det ändå helt ok, 29636 steg. Ja, och så fick jag ju fika med några av mina favoritmänniskor i pausen. Det hjälper mot mycket 🙂

Lördagen blev en allmänt slö historia, A kom i säng sent efter romprovandet och var lite trött, och jag var lite lagom seg jag med, så vi skrotade runt efter bästa förmåga. Jag såg till att putsa ett fönster (japp, inspirationen och orken räckte inte längre, men som tur är så har vi bara ett fönster på den väggen, så ingen kan gå och jämföra med våra smutsiga fönster 🙂 ) och tog också hand om strykning av halva garderoben. Tre maskiner tvätt fick också klaras av, så såhär i retrospektiv kanske jag var rätt duktig ändå för att bara skrota.

En ”bakisfilm” av lagom kass kvalité klarades av innan jag åkte till Södertälje för att dansa till Zlips och testa Trombons dansgolv. Utbudet av dansare kan väl minst sagt sägas vara tunt den kvällen, vilket inte är så konstigt med tanke på att det var en rejäl krock i arrangemangen denna helg. Eller vad sägs om två band i Stockholm på fredag, och två band i Stockholm på lördag på en och samma helg? Som gjort för att inte göra någon riktigt nöjd 😉 Zlips levererar alltid, och en hel del danser var riktigt roliga, men det kändes ändå avslaget, eftersom jag saknade personer att sikta in mig på. Stegräknaren tickade in 25137 steg, så lite duktig var jag nog ändå.

På söndagen blev det heller inte så många knop, en fikapromenad till Kärrtorp, och en storhandlingsrunda. Sedan fick mina dansskor åka tvättmaskin, och numera kan man ha näsan i närheten av fötterna igen utan att riskera hjärnskador (däremot ser det nog rätt festligt ut att sitta så). Totalt antal steg: 9589.

Måndagen blev favorit i repris på fredagens datorstrul. SUCK… En hjälpsam IT-kille kom så småningom förbi, och fipplade med några inställningar här, ändrade något annat där, skakade lite på skrället, och vips så funkade det… nästan. Ett par besök senare så kunde jag arbeta igen, och hade dessutom lyckats tjata mig till mera minne till datorn, och det hoppas jag få installerat snart. Turbo är ju alltid trivsamt 🙂 Stegen: 9839 st.

Idag blev det så äntligen dags att arbeta ”normalt” igen. Lite farthinder på morgonen i form av anslutningsproblem, lite omstart, och helt plötsligt kunde jag arbeta igen. 🙂 För att bättra på dagen ytterligare, så fick vi semla till eftermiddagsfikat, och sedan var det hemgång och semmelodyssé med R. Nu blev det bara ett ställe avklarat, men vi gjorde ett ärligt försök på Vetekatten, dock utan resultat, eftersom stans finaste fik var överfullt.

Nu återstår bara kvällsfikat med egenbakade semlor och att krypa i säng. Dagens steg: 14229. Borde kunna försvara ett stort semmelintag 🙂 Och om så inte är fallet, så kan jag leva med det i alla fall.

KRAM

Semmeldag och kvinnodagen


Idag finns det dubbel anledning att fira. Varför inte fira kvinnodagen med en välplacerad semla?

Själv har jag en semmeldejt med R ikväll, och då ska vi se till att fylla vår del av kvoten 🙂

Har haft mycket för mig de senaste dagarna, men saknat ro att skriva, kanske lugnar det sig framöver?

KRAM

Snart är helgen här


Idag kom det en sådan där smygande kolsyrat bubblande känsla av att det börjar bli vår, solen värmde i ansiktet på lunchen, och tillsammans med en kollega smidde jag planer om att peppa de andra så att vi arbetar mer effektivt och samordnat. Ett litet mail skickades ut, och plötsligt hade vi superfokus, kunde avsätta resurser till backoffice, och jobbade så där som vi ska. Jag och kollegan möttes senare i fikarummet och konstaterade att en lyckad kupp skett 🙂

I övrigt har inte så mycket hänt mer än att dagen varit full av telefonsamtal, och att jag helt plötsligt fick mitt tangentbord utbytt efter att ha konstaterat att det var lite halvdåligt. Min bordsgranne hade samma bekymmer och fick ett nytt tangentbord, och snäll som han är, så hjälpte han mig att också få ett nytt fint ett. Nice! Det skriver jättetyst och har släta fina tangenter som är skinande rena.

Under kvällen har jag pysslat med att tillaga kyckling i lergryta, och snart börjar det bli klart. Får se om jag fick till det, inspirationen ville inte riktigt infinna sig.

Imorgon är det helg och dans för att fira både att det är helg och min nya anställning. Det är ett glädjeämne som inte slits ut, och det kommer nog att märkas att jag är extra glad på golvet 🙂

Dagens steg: 11534st.

KRAM

Signed, sealed, delivered… I’m yours!


Hur sammanfattas en dag som denna bäst? Det känns som att dagen varit lång, och intensiv, men att jag fått mer energi tillbaka än jag lagt in, och att allt bara funkat tokbra. Arbetsdagen startade tidigare än vanligt, eftersom jag var inbjuden till ett frukostmöte där olika delar av företaget möts och diskuterar aktuella frågor, byter erfarenheter med varandra, och lyfter fram nya möjligheter. Det var jättekul och givande, och jag tycker att det är superkul att få vara med på det viset och få en djupare förståelse för hur allt hänger ihop och hur vi kan bli ännu bättre genom att lyssna på varandra.

Efter det mötet, sparkade dagen igång med lite telefontid, och sedan ett coachningstillfälle som jag lämnade med nya infallsvinklar och ska försöka skapa nya utmaningar till mig själv. Mötet gav vansinnigt mycket energi och jag fick ordentligt med konkret och välförtjänt beröm, det visar sig att jag gör ett fantastiskt jobb med våra kunder, och det är så roligt (och lite läskigt) att djupdyka i sina insatser och försöka hitta nya sätt att tänka på.

Som på små moln jobbade jag sedan vidare, och framåt eftermiddagen kom äntligen det efterlängtade ögonblicket som jag antytt om ett tag. Bläck mötte papper, och vips, så är jag stolt innehavare av en fast tjänst i ett företag jag verkligen trivs på. Varje steg jag tagit på den här arbetsplatsen har varit en medveten satsning för att en dag nå just hit, och jag har tackat nej till andra intressanta möjligheter som serverats på silverfat till mig under tiden, och nu äntligen så är det verklighet.

Det må vara fånigt att gotta sig så mycket i en sådan här sak som jag gör, men faktum är att jag högaktningsfullt struntar i det. Har man gjort något bra, så ska man faktiskt vara både nöjd och stolt över det, och att jag fått just denna tjänst, i hård konkurrens från mina kollegor som också är fantastiskt duktiga, är UNDERBART!

Och vad hände sedan? Jo, jag tror att arbetsdagen fortsatte som vanligt 🙂 och när jag slutat blev det några ystra samtal till några väninnor som råkade stå i skottlinjen. Därefter styrdes kosan mot NSW, där jag hade den roligaste kvällen på jättelänge. Mina favoriter fanns där, musiken var helt ok, bitvis riktigt bra, och jag hann dansa med de flesta jag ville dansa med innan jag kände mig nöjd och packade ihop och åkte. På grund av växelfel i tunnelbanan tog resan ungefär dubbla tiden mot den vanliga tiden, men det gör liksom inte så mycket.

Dagen slutar på topp, och med 18277 steg inmatade. I ROCK!

KRAM

Efterlängtad harmoni


Plötsligt dyker den upp. Från ingenstans. Harmonin som jag väntat på ett tag nu, har infunnit sig. Det kan ha lite att göra med att det balanserats upp med belastning på jobbet, en struktur träder fram, och jag har fått chansen att delta i många intressanta och lovande fora på jobbet, vilket på lång sikt också kommer kunna påverka det dagliga arbetet. Inflytande och makt över min egen situation har liksom lagts i en hög på mitt bord, och jag har själv möjligheten att använda mig av detta.

Sedan har jag inte så många måsten i min bok. Den här veckan ser ut att bli riktigt rolig, och verkar kunna bjuda på en del dans. Imorgon blir det NSW, och jag ska öva på att gå därifrån tidigare än vanligt. Vem vet, jag kanske lyckas? På torsdag är inget inplanerat, men sedan är helgen plötsligt här, och bjuder på både fredags- och lördagsdans. Shake och Zlips. Mycket bättre kan det inte bli.

Harmoni. Smaka på ordet lite! Visst är det gott?

För övrigt kan jag som ordnörd reflektera över ordet balans denna vecka. Om man inte jobbar i bank-/finansvärlden, eller med ekonomi, så är balans en jämvikt mellan två eller flera ting. En utestående balans kan till exempel vara att stå utomhus på ett ben och inte trilla omkull. Och översätter man det till finansvärlden, ja då betyder det nästan samma sak. 🙂

Sådant roar mig på dagarna. Vem kunde tro att ekonomi kunde vara så kul?

KRAM