Månadsarkiv: mars, 2014

Bra sällskap, skitmusik


Jo, det kan hända att jag blev en smula bortskämd av musiken och stämningen på Gävlemaran. Eventuellt kan det vara så. Det kan också vara så att jag redan sedan tidigare vet att jag inte gillar Sannex. Ibland måste man dock känna av stämningen lite, och eftersom Hallunda känns tajt att ta sig till på fredagarna, så låg Fyris närmre till hands.

Parkeringen var ordentligt välfylld, och en liten kö ringlade sig upp till entrén, och bandet hade redan börjat spela när jag kom. Jag gick in med inställningen att inte ha för höga förväntningar på kvällen, eftersom jag tycker som jag tycker om Sannex, men kände redan när jag hängde av mig att mycket mycket skulle till för att kvällen inte skulle bli en olidlig plåga.

Det lät unket moget. Åttitalsdansband a la svensktoppen-sound, texter om hjärta, smärta, ensamhet och längtan efter något eller någon. Lägg till en afterski-/finlandsfärjekänsla på bandets sceniska närvaro, och en sångare som fjantar sig mer än han har kapital att backa det med….

Det är tillräckligt för att mina öron ska vilja krulla ihop sig och krypa tillbaka in i huvudet och tvinga mig att gå hem igen, men eftersom det var roliga dansare på plats, och jag ändå gjort mig fin och åkt, så stannade jag, gjorde det bästa av det värsta, och skrattade mig igenom de allra hemskaste smörjsörjelåtarna av ren chock över banaliteterna i texterna.

Jag frekventerar som bekant inte mogendansbanorna särsskilt ofta, men till och med det jag hört där känns fräschare i jämförelse, och då dessutom med skickliga musiker utan något slags skitnödigt behov att tramsa och flamsa bort hela kvällen. Kanske tyckte även de på scenen att låtarna var så dåliga att de inte kunde låta bli att skratta åt dem? Tips: byt ut repan (och sångaren)!

När jag fått tag i de duktiga dansarna som jag ville dansa med, undantaget en viss lång farbror, och kvällen bokstavligt talat led med mig mot sitt slut, gav jag upp och for hem vid tjugo i ett. Väl i Hugos trygghet poppade jag Expandersskivan och fick äntligen lite musik som renar och stärker istället för skräp som får en att vilja begrava sig i en skämskudde.

Under kvällen var det tre låtar som var bra, alla framförda av keyboardisten istället för sångaren om jag inte minns fel. Sätt honom i rampljuset istället, ta bort fjanten och byt ut 97% av repan så kan vi prata sen.

Jag och M ansträngde oss ett tag för att komma fram till något snällt att säga och kom efter ett långt plågsamt funderande fram till en  sak: De hade lyckats plocka bort trappen upp till scenen, så att den inte var i vägen.

De danspartners jag fick tag i förtjänar bättre musik att jobba till på golvet, och det gör jag med.

KRAM

PostMaraSyndrom


Jo, det gick att ådra sig trots att det bara blev en kväll. Men visst är det så att jag gått omkring med en dans i kroppen även idag, med smådimmig blick och tankarna någon annanstans. Vätskebalansen börjar återställas, så snart kanske den där vardagen går mot helg och nästa dans också… Hoppas kan man ju alltid.

KRAM

Friday I’m in love


Just nu rasar Gävlemaran som bäst. Det var längesen  jag åkte på maran, de senaste gångerna har det varit svårt att hitta de där roliga dansarna, och när jag väl hittat dem så hade de annat och andra för sig. De där o-roliga dansarna var däremot duktiga på att hitta mig, och den kombinationen är ju inte direkt ett vinnande koncept, så jag har liksom stannat hemma istället.

Så var planen för även denna mara, men säg den plan som håller för en dålig, men inte desto mindre benhård, karaktär…

Dansa bör man, annars dör man, och när varken Hallunda eller Fyris park bjöd på underhållning så föll jag till föga och drog i fallet med mig C som partner in crime. Eftersom det skulle bli tight om tid mellan jobb och dans, hade jag försökt att planera minutiöst för att inte förskingra danstid i onödan.

Efter arbetsdagen var avklarad hoppade jag in i duschen i omklädningsrummet och fräschade till mig. Så långt enligt plan. En liten packmiss gjorde att det ändå fick bli en vända förbi hemmet innan avfärd. Underkläder är liksom rätt charmigt att ha…

När packningen var kompletterad, pengar uthämtade och Hugo matad var det sedan dags att plocka upp C och sedan var maraförberedelserna avklarade. Under ett dramatiskt himlaskådespel rullade vi norrut och njöt av sällskapet och varandras berättelser.

Vi kom fram lite efter det hade börjat, bytte om och hann upp på golvet lagom till Zlips första set. Bättre sätt att börja en mara på får man leta efter. Stämningen var hög, Zlips levererade som vanligt kanonkvalité och med C så blir det riktigt bra dans.

Med facit i handen så kan jag konstatera att det här var marakvällen som kompenserade för alla de där halvtaskiga marakvällarna som gjort att jag stannat hemma. Inte nog med att så gott som alla favoriter var där (nej, ALLA var inte där. Finaste Sockret var på hemmaplan med kidsen), jag hann med alla utom en handfull av dem, dansade hela kvällen utom några låtar då det var nödvändigt att byta om eller klämma ett par festisar. Lägg till det att banden levererade kanonbra, och Zlips hade smyckat repan med några publikföreslagna låtar, däribland ”min” Friday I’m in love. När jag hörde introt kom ett spontanjubel och jag kan ha studsat upp och ned av glädje.

Efter det kunde inget sänka kvällen, lyckoruset var fullständigt och stämningen på topp. Var jag än landade fanns en ledig toppfavorit att leka med. Jag bjöd upp T med frågan om han hade något att göra, eller om vi skulle dansa, och fick ett skratt till svar, följt av ”jo, jag har två kubik ved som ska klyvas…” 🙂

När klockan var runt halv ett hade jag fortfarande inte ätit mer efter lunchen än en kaka på jobbet och två festisar på dansen, så huvudvärken började smyga på och ett depåstopp var oundvikligt. Lite mer festis och en morotskaka senare var jag åter i form (nåja), och klämde ut det sista ur kvällen, rakt genom extranummer och allt.

Scenkantsminglet gick relativt snabbt, men jag hann tacka ordentligt för ”min” låt och för kvällen och jiddra lite.

Hemresan gick sedan genom månskenet i gott sällskap med spännande samtal, och faktiskt kändes det snopet att det inte var längre hem. Hade kunnat köra och prata hur länge som helst. Dansruset flödade i hela kroppen och jag kände mig hög som ett hus.

Väl hemma kände jag ändå att sängen lockade, och efter en snabb dusch somnade jag med ett stort leende i ansiktet.

Tack alla för en helt överjordiskt bra kväll, och tack C för grymmaste sällskapet!

KRAM

Bra saker att göra när det snöar fast våren kommit


De senaste dagarna har vårvädret verkligen känts på riktigt. Solen har värmt rejält och till och med har jag gått barbent i sandalerna de få meterna mellan hemmet och bilen och bilen och jobbet. Idag vaknade jag till tvärsnö…. Vad göra? Jo, i sann kvällsblaskeanda: jag har hela listan!

* Tvätta upp gårdagens danskläder
* Drick STORA koppar varm choklad med MYCKET vispgrädde
* Rensa tak och väggar i balkongförrådet på fjolårets (och årets?) getingbon
*Titta på grönskan i påskriset, där gröna  små fina blad precis slagit ut
*Lägg danströtta fötter högt och somna om till en film.
*Mys runt i favorittjocktröjan som nart är för varm, eller bädda ner dig under en härlig filt med en bok eller film
* Köp/drick te.

Frågor på det? :)’

KRAM