Månadsarkiv: september, 2013

Att hoppa från en gunga


Det imponerar visst både på femåringen och den tillhörande snyggsnygga pappan.  Vad gör det då att man landar lite snett i decimeterhöga klackar?

Nån på dansen sa att det är förmildrande omständigheter om syftet är att imponera på det motsatta könet. Nu var det inte syftet, men resultatet. Och fotleden höll för en danskväll.

Slickar försiktigt det av såret som återstår. Förmodligen kommer jag att göra samma dumhet igen och precis som denna gång komma på i luften att skorna är bättre lämpade för annat. Så länge man inte lär sig är man fortfarande ung..?

KRAM

Annonser

I extas…


Zlips i Gävle blev verkligen precis så superduperkanongrymmast som jag förväntat mig. Nya trummisen är rakbladsvass, med ett tryck, en kaxighet och självklarhet i sitt spelande som jag inte vet när jag mötte senast.  Till det är han också grymt trevlig och ödmjuk.

Några nya låtar hade tagits in, bandet verkade taggade och det var fin yta att dansa på med riktigt grymma dansare. Min Sockerersättning M bjöd på superbästa tjejförningen. Vi snackar deluxe med extra allt, fantastisk musikanpassning, mjuk och tydlig förning där det hela tiden händer nåt häftigt, varenda liten detalj sätter hon. Så vill jag också kunna föra.

Att få inleda kvällen så sätter ribban högt, men det fortsatte på en riktigt bra nivå nästan hela tiden,  bortsett från en dans som tillfälligt tog mig ner på jorden igen. Skadan reparerades dock snabbt med by danspartner och så var man bland molnen igen.

I Ms sällskap avslutades även kvällen och min verklighet suddades ut. Kvar var dansen, musiken och våra kroppar som målade mattan av ljud att röra sig till. Sådär utomkroppsligt bra.

På hemvägen var det ett glatt och något trött gäng som mil efter mil i månskenet suckade förnöjt över sina respektive upplevelser av kvällen.

Visst var det tomt utan Daniel vid trummorna, men ersättningen var verkligen suverän! Zlips är på väg in i en ny storhetstid.

Saliga äro de dansande, ty de ler med hela kroppen.

KRAM

Ibland är det bara så rätt


Det är underbart att inse att det är så. Livet är bra underligt ibland, men det är helt klart spännande. Och allt blir bättre med Socker. Så är det bara. Tänk att en annan människa kan få en att känna sig hemma var man än är…

Jag kanske är en smula dansbakis….


Kanske färgar det min upplevelse,  men jag tycker ändå att den som kom på idén att lägga en ostskiva och en skinkskiva mellan två vita brödskivor och sedan grilla på härligheten borde tilldelas  Nobelpris i kemi och fysik, samt fredspriset. Och den raring som skrev ner receptet så det kunde spridas i världen skaha litteraturpriset. Sådetså!

Vätskebrist och rubbad saltbalans efter en kväll på dans? Nehej då!

KRAM

Sockerfria galenskaper


Efter en intensiv arbetsvecka som gett mjölksyra i kropp och knopp var det skönt att kräma ut den sista droppen energi och gå bananas på Fyris park till Blender. Dans är beroendeframkallande och abstinensen skavde.

I gott sällskap av nattgästande S trillade jag in och intog dansgolvet, efter det föll det bara på. Bra dansare, trevlig stämning, lokaler som fått ett ansiktslyft sedan sist, och Blender. Kunde bara ha blivit bättre med Socker på plats, men man kan inte få allt, alltid. Förresten får jag träffa honom idag:-)

Framåt slutet av kvällen drabbades bandet av tekniska trubbel, vilket gjorde att det bitvis blev långa tystnader och kvällen drog ut på tiden helt utan min hjälp. Sista halvtimmen på kvällen genomled jag en dans som var mer ett test av hur böjlig en stackars dansös kan bli och i hur många leder samtidigt (varför?). Sedan värkte korsrygg och den lilla dansknarkaren inom mig som fram till dess spunnit som en nöjd katt vid sockervaddsmaskinen klöste mig inombords och skrek varför?!?

H blev kvällens räddning efter detta omilda uppvaknande ur danslyckan. Vi har dansat i flera år, och dansar galet bra ihop. Lyckligtvis stod han och skräpade just då och så kan man ju inte ha det. Mjuk, rolig, fartfylld bugg med MASSOR av frihet och en gudomlig fox med förflyttning, subtil förning, musikanpassning och dansglädje fick avrunda kvällen.  Gott så.

Någonstans på internet ligger bilder från kvällen där någon som vid första anblick ser ut att vara jag gör konstiga miner och galna poser. Ingen aning om vem människan är. Fotografen påstår att det är jag. Så fel han kan ha:-)

Laddar nu om för en lördag med Sockret och hans kids. Imorgon blir det Zlips i Gävle. Because I’m worth it.

KRAM

Längtan


Det är fint att längta. Har blivit bortskämd med Socker varje dag i nästan två veckor och står inför några Sockerfria dagar. Känns ovant, tomt och lite konstigt.

Det är i alla fall fint att längta, och ännu finare att veta att Sockret också längtar.

Under tiden förbereder jag mig för en tjejfredag med S. Blir bra det där, och på lördag får jag träffa Sockret igen! 🙂

KRAM

Vardagsaction


Sa jag att tiden går fort? Ja, jag gjorde visst det sist, men det är ju så länge, så länge sen 😉 Vad har hänt sen sist då? Jo, jag har tillbringat ännu mer tid med Sockret och tillhörande familj, jobbat, och faktiskt dansat så smått.

Förra söndagen bjöd på en roadtrip med lite extra action, det var planerat att jag, M och C skulle åka till Gävle och dansa på höstpremiären på Parken. På scenen skulle Expanders och Umbrella stå för underhållningen.

Mellan Uppsala och Storvreta så surnade dock Hugo till och motorlampan tändes. Efter att ha läst lite i instruktionsboken så körde vi vidare till Storvreta, då jag misstänkte att det rörde sig om att Hugo inte är lika förtjust i spriten som tillverkarna påstår. Det SKA gå att tanka etanol i Hugo, men nästan varje gång det gjorts så har han protesterat på ett eller annat sätt. Det är dock första gången som motorlampan tänts, och efter att ha fått lite snabb experthjälp konstaterade vi att min teori stämde, och rullade vidare norrut.

Det blev en fantastiskt rolig, om än sockerfri, kväll i Gävle, och vi tog oss även hem ordentligt efter dansen (dock först efter att ha blivit utkörda av vakter som var argare än bin för att vi använde oss av Parkens faciliteter trots att bandet spelat klart. Suck).

Hugo hade sedan en inbokad tid för service i fredags, så jag bad verkstadskillarna kolla lite på motorlampan när de ändå höll på med Hugo. Vid inlämningen av bilen så frågade killen på Upplands Motor vad bilen heter.
”Hugo”, svarade jag. ”Men han har regnr XXX också”.
”Han heter Hugo?”
”Ja.”
Verkstadskillarna hade ganska roligt åt detta, men tog tillslut emot lilla Hugo, och jag svansade vidare till biluthyrningen för att hämta ut den lånebil jag bokat för att kunna ta mig till och från jobbet medan Hugo var under ompyssling.

I slutet av arbetsdagen så hörde sedan verkstaden av sig och meddelade att Hugo var färdigservad, så jag begav mig dit för att hämta. När jag burit över prylar som jag lyft ut på morgonen, såg jag att det droppat något under bilen, vid ena bakhjulet, och hämtade en verkstadskille som konstaterade att Hugo läckte bromsvätska. De försökte att åtgärda problemet, men insåg att det skulle ta lite tid, så istället för att hämta ut Hugo, så fick jag behålla lånebilen över helgen, medan de skulle se till att Hugo lagades.

Lånebilen, en Renault, var ju ingen Hugo direkt, men dög helt klart att köra, och eftersom jag och Sockret planerat in en hälsingehelg, så fick det bli lånebil upp istället för Hugo.

Det blev en jätteskön helg hos Mams och T, och stugstängning på det innan det var dags att åka hemöver igen. Som i ett trollslag fattade vädret att det var höst, och regnet öste ner. Framme vid bron över Dalälven, så kändes det nästan som att åka genom älven istället för över. Men vad gör det, när Sockret är DJ och dessutom sjunger för mig? Mysigt värre.

På måndagskvällen efter jobbet fick jag hämta ut Hugo igen, och nu var han minsann hel, och kändes dessutom vassare att köra. Till råga på allt så slapp jag betala för lånet av ersättningsbil, och i morse gick Hugo genom besiktningen. Så bra det bara kan bli, och personalen på Upplands Motor var trevliga, proffsiga och hjälpsamma. Känns kul, med tanke på att första företaget jag hörde av mig till för att boka en service hos inte ens hörde av sig efter att deras automatiska svar skickats ut. Deras förlust, och min vinst, eftersom jag nu vet precis vart jag ska vända mig nästa gång jag ska serva Hugo.

KRAM

Plötsligt händer det…


Ni är några trogna läsare som tittar till bloggen varje dag, trots att det varit ordentlig torka här bra länge nu. Det har som bekant varit annat som tagit min tid på sistone, bland annat en ledarskapskurs som var intressant och givande, en hel del jobb både på jobbet och i hemmet (som snart är helfärdigt och inte bara trekvartsfärdigt), och så klart en hel del Sockertid som inte gör ont vare sig i kropp eller själ. 🙂

Jag har dragit mig för att blogga på de stunder som blivit över för att jag har blivit ovän med tangentbordet jag haft. Det är jättepraktiskt om man vill ha det som ett surf-tangentbord eller multimedia-tangentbord, men att ha det som ett skriv-tangentbord är inte jättekul eftersom man måste använda specialkommandon för att få fram å ä och ö. Ja, och så är det gjort för Barbie-sized händer. Typiskt bra sätt att avbryta ett flow.

Så häromdagen (läs förra veckan) så fick jag äntligen både tid över och tummen ur och en oemotståndlig vilja att göra de rika affärsinnehavarna ännu rikare, och de stackars satarna till kunder ännu fattigare, så jag besökte helt sonika Kjelle & kompisar och lät dem sälja på mig precis allt de kunde 🙂 Nu har jag i och med detta bland annat ett tangentbord som förstår svenska, och som är precis lagom stort för mina pyttehänder. Perfa! Förutom det så blev det en hel del annat smått och gott och blandat från teknikvärlden. Inte ofta jag går crazy i en sån butik, men nån gång ska väl vara den första även där.

Kanske, kanske kommer det tätare uppdateringar här snart. Livet går fortfarande i 180 i den analoga världen, men jag tycker fortfarande att det är kul att skriva, och känner en lust till att göra det också, så rätt som det är så dyker det upp nya äventyr att läsa om. En del av äventyren är redan upplevda, andra kommer så småningom.

Tack för att ni har tålamod med torkan här, och för att ni tittar hit ändå! Det är kul att se.

KRAM

Dansabstinent så jag kan dö…


Vad gör man när ingen dans som passar ens liv finns i sikte? Dolly och golvmoppen lever farligt dessa dagar…

Tror att jag får ta en köksbugg med Sockret när han kommer hem.

KRAM