Månadsarkiv: januari, 2011

Jodå, jag lever :)


Efter en lång vecka med intensiva dagar på jobbet har jag fått samla in lite välbehövlig energi inför nästa veckas drabbning. Januari är alltid en månad med mycket att göra på min arbetsplats, och detta år har inte bjudit på något undantag från den regeln. Det har inneburit att det mest varit jobba-äta-sova som stått på schemat under veckan.

På onsdagskvällen hade vi lite temakväll med min avdelning och fick förutom ny inspiration och lite tid tillsammans, en god middag på kuppen.

Under veckan har stegen fördelats såhär: Tisdag 11565 steg, onsdag 13856 steg, torsdag 10940 steg, fredag 10250 steg och lördag 9435 steg.

Igår blev det besök i Nykvarn hos As gamla jobbarkompisar, för att få lite tid att spela spel, och äta tillsammans. De bjöd som vanligt på trevligt sällskap, och vi tog oss även ut på en liten promenad i Nykvarn för att se hur omgivningarna låg. Sist vi var där vilade allt i novembermörker.

Idag har jag tillbringat större delen av dagen i tvättstugan och blivit av med hela lasset tvätt som magasinerats medan jag varit upptagen med annat. Skönt att få det gjort. Kanske blir det tid över till lite roligare saker till veckan, förhoppningsvis blir det lite lugnare på dagarna, så att det sociala livet på kvällstid inte blir så lidande.

Nu ska jag ut i solen på promenad!

KRAM

Annonser

Stans fräschaste 85-åring!


När klockan ringde strax före sex i morse, hann jag reflektera över hur skönt det skulle vara att ligga kvar i sängen tills det skulle vara dags att gå och lägga sig igen. Big mistake. Huge. Jag unnade mig en snooze, och gick sedan upp för att gå ut på morgonpromenad. Just idag är det nog meriterande en medalj. Hela kroppen är stel och öm, och att knyta skor frestar på både balans och muskelstyrka… Pinsamt nog…

Hur som helst, så mötte jag Bagheera i trappen, och när han kelat lite med mig och fått gå ut på sin loftgång, kände jag mig lite mer motiverad, och högg tag i min runda med rätt friskt tempo… för en 85-åring i alla fall 😀

Arbetsdagen gick förbi i 180, och när klockan var dags-att-gå-hem kändes det som att jag åkt tre program i en centrifug. Trots detta kändes det som att jag gick hem och hade koll på läget, och jo, det kommer att bli kul att gå till jobbet imorgon också. Trots att det förmodligen ringer precis lika mycket då. Det gäller att påminna sig om att man bara kan vara här och nu, och att fokusera på att vara just det. Jag har blivit ganska bra på det, så det går bra även om man blir trött.

Träningsvärken känns av ordentligt i hela kroppen, men på ett bra sätt. Jag tror att jag jobbat på ett relativt ergonomiskt sätt, och varierat sida att slänga snön åt för att undvika snedbelastning. Idag har jag gått inlindad i varma kläder och sjalar och sett ut som ett vinterbonat mumintroll, men kroppen verkar rätt glad över den behandlingen. Jag är naiv nog att tro att detta är puts väck imorgon. Då kommer jag att vakna som en av stans kanske något slita, men ändå som en 30-åring. En föryngring om 55 år över en natt, det ni!

Dagens steg: 10171 st. Träningsvärk – jag: 1-2

Nu ska jag tappa upp ett varmt Lushbad och glömma att jag är 85.

KRAM

Få steg, många kubik… del 2


På söndagen vaknade vi vid 9-snåret. Rätt trötta, både mentalt och fysiskt, men ändå taggade att komma igång, gick vi upp och umgicks lite medan brunchen blev klar. Bacon, ägg, köttbullar och stekt potatis (skogshuggarkäk, halleluja!!!) och te och smörgåsar, fick lägga grunden för dagen, och när detta var på plats i magarna, lastade vi in våra prylar i bilen, som också blivit rejält ompysslad och både befriats från den snö som fallit under natten, och dessutom begåvats med kupévärmning.

Vi fortsatte att prata lite grann, och hälsade även på hundarna, innan det blev dags att rulla vidare och snöa ner sig igen. 🙂

Framme vid stugan sprang vi ihop med grannen, som lånade ut ett snöflak, och med hjälp av det gick det ännu bättre att skotta tak. Vips, så var resten av snön borta från storstugan, och vi gav oss på lillstugan och vedboden. Precis som dagen innan, blev det en hel del överbliven snö liggande precis bredvid husen, och stege på väg ner var mer eller mindre överflödig.

När vi skottat av all ”måste-bort-snö”, gjorde vi lite finputs (som snabbt övergavs när orken tog slut, om sanningens ska fram) innan vi stängde stugan för dagen, och rullade vidare söderut igen.

I Gävle blev det energipåfyllning för både oss och bilen, och lite matinköp också, och sedan fick jag sova lite i bilen igen. Världens bästaste A var piggare än jag och körde vidare medan jag kröp in under filten igen och vaknade lagom till Dalälven, för att påminna om att man måste tuta när man kör över bron, och sedan slocknade jag som ett ljus igen.

Vid tiosnåret låg vi nyduschade och nedbäddade i sängen och kände att vi varit ordentligt duktiga, och att Tempurmadrassen inte är det sämsta i världen 🙂

Dagen får i korthet summeras i 3197 steg och drygt 15 kubikmeter snö.

KRAM

Få steg, många kubik…


Lördagen innebar en tidig morgon, ca 4 timmars sömn hade hunnits med innan klockan ringde och det var dags att rusta sig för uppdrag Snöskottning. Med mannagrynsgröt i magen, och bilen full av saker som skulle på semester, fick jag en timme senare slumra gott under en varm och skön filt i bilen medan bästaste A körde mil efter mil efter mil.

Till och från vaknade jag till, och vid halv tio började det kurra lite i magen. Mat- och sovklockan hade fått rejält spel av mina fina rutiner… Framåt kvart i elvatiden kom vi fram till vår lunchrestaurang i Gävle, och fick reda på att de öppnade först en kvart senare, så lite tulpaner införskaffades till mamma, och sedan fick vi bli dagens första kunder, och mumsade friskt i oss maten tills vi var nöjda, och styrde kosan vidare mot stugan.

Via lokala kontakter hade vi fått hjälp med att få uppfarten till stugan plogad, och det var gjort med besked – marken skymtade fram på mer än ett ställe. Sedan var det bara till att utrusta sig med snöskyfflar och gå loss… Snön var dryga metern djup, och med en fin uppskattningsräkning avverkade vi närmare 40 kubik snö under dagen. Att ta sig ner från taket var inga problem, ville man inte ta stegen, så tog man ett kliv ut från taket, och hamnade i snöhögen som tog vid en knapp meter längre ner…

Vi skottade på så länge ljuset tillät, och drog oss sedan vidare inåt landet med siktet inställt på mamma och T. Vid det här laget började dagens aktiviteter ta ut sin rätt, och det var två trötta dagsverkare som blev mottagna i ett varmt och fint hus, med maten på tillagning och en härlig dusch till utlåning. Rena och fräscha, åt vi sedan så mycket älgköttbullar vi bara orkade, med potatis och sås och lingonsylt till, och sedan blev det lite efterrätt i form av vansinnigt god chokladtårta och te innan det var dags att knyta sig. Då hade vi hunnit med presentöppning, och lite småprat (som jag nästan var vaken genom (f-låt för att jag var så tråkig…) ).

Enligt prognos, somnade jag helt ovaggad, och sov rejält i tio timmar innan det åter var dags att tänka lite på att vakna.

Facit för denna dag blev 2978 steg och ca 18 kubikmeter skottad snö. *puh*

KRAM

Vad är väl en bal på slottet?


Veckans morot i sikte har varit dansen på Yesterday, med Blender på scen. För att ha haft en rejäl Blender-torka, känns det som att det varit Blender, Blender, Blender och Blender på menyn på sista tiden. Kändes lite otippat faktiskt. Inför denna danskväll hade jag och A en deal. Jag skulle åka och dansa, och bestulen på några timmars sömn, gå upp tiiiidigt (kl 7) för att sedan få sova lite mer i bilen på väg till stugan, dit vi ville komma iväg tidigt för att få så mycket dagsljus som möjligt.

Dealen kändes helt ok, och trots att jag på fredagseftermiddagen kände mig dåligt taggad för dans, beslöt jag mig för att dra fram något ur garderoben, låtsas att jag kände mig fabulous (och inte som en dåligt urvriden disktrasa som glömts och lämnats åt sitt öde, som jag egentligen kände mig) och sedan åka iväg på dans efter lite mat.

Väl framme var det nästan fullt på parkeringen, och jag blev hänvisad till isfläcken som den nedre parkeringen utgjorde. Bra övning för balanssinnet… 🙂

Innanför dörrarna var det ungefär lika trångt som utanför, och kvällen kan sammanfattas i orden trångt, varmt, buffligt, T-J-E-J-Ö-V-E-R-S-K-O-T-T. Det i kombination med avsaknad av några favoriter gjorde att jag efter paus tappade motivationen att jaga, och avvaktade helt enkelt att lusten skulle vakna till lite. Trots en riktigt bra första halvlek, med många fina danser med härliga favoriter tappades orken i takt med att lokalen blev varmare. Kvällens bottennapp utgjordes av en herre som verkade vara av uppfattningen att det är en bra folksport att bryta ryggen av sin danspartner samtidigt som man pratar ihjäl henne med meningslöst kallprat. Ja, vi har likadana skor på oss. Lustigt, ett sånt sammanträffande… jag ser ungefär fyra olika skomodeller ute på golvet, fördelat på alla dansare… :S

Trots uppförsbacken fick jag några fina danser i andra halvlek också, och åkte hem när kvällen var slut, trött och fundersam på om jag inte borde ha gett mig av tidigare. Stegräknaren visade dock på bra aktivitet, och totalt är 32087 steg inräknade.

KRAM

Torsdagspromenad i gott sällskap


Efter jobbet på torsdagen hade jag stämt träff med R, och äntligen blev vår tjejdejt av. 🙂 En hel del saker avhandlades, om högt och lågt, drömmar och verklighet, och planer för närmaste framtiden. I stort ser det ut som att vi har ganska liknande situationer på våra respektive arbetsplatser, och tiden flög förbi i hennes sällskap. Trots trötthet, och en intensivvecka.

Stegräkningen denna dag lät inte skämmas för sig. I gott sällskap går man gärna lite extra, och när jag lade fötterna till vila på kvällen var 13626 steg registrerade

KRAM

”Du har fantastiska vader!”


Min lilla guldkant på dagen, kvällens inbokade after work-massage, hjälpte mig att hålla fokus under dagen, som i övrigt var smått förvirrad. Efter det sjuttonde samtalet på samma tema blir det lätt förvirrat. Det känns ungefär som att hålla audition för en rollbesättning (kan jag i alla fall föreställa mig med lite fantasi). Du lämnar stickrepliker, får ett relativt förväntat motspel, lirkar, regisserar, och står med ett resultat. Favorit i repris. 🙂 Då gäller det att påminna sig själv om att det faktiskt bara är en av två parter i samtal nummer 18 på samma tema, som tidigare samma dag haft exakt samma diskussion 17 gånger tidigare. Hur som helst var det i alla fall väldigt trevliga samtal, och jag fick skörda en hel del beröm och positiv direkt-feedback från kunderna. Alltid kul! 🙂

Efter jobbet blev det lite mat på stan, och sedan en träff med massösen. Vi diskuterade motion, fysiofilosofi (Ha, NU är det ett ord i alla fall!) och mycket annat spännande. Och så konstaterade vi att jag har fantastiska vader. Hör det, alla stöveltillverkare! Man ska ha plats för vadmusklerna INUTI stövlarna! Gör om, gör rätt ;). Vidare fick jag det trevliga beskedet att förra årets friskvårdspeng minsann inte brunnit inne bara för att jag inte hunnit boka upp alla pass den ska täcka för innan förra året gick ut. Huvudsaken var tydligen att friskvårdspengen landat hos just den här firman. Toppen, verkligen! Nu har jag två entimmespass till att boka in när jag vill lyxa lite, och har ändå årets slant orörd, för det fall att det skulle behövas till något annat. Naprapat eller nåt sånt spännande om olyckan varit framme till exempel. Min taktik blir således att göra likadant som förra året, alltså att ha friskvårdspengen orörd, och om den inte behövts i slutet av året, så tar jag ut den på något lyxigt. 🙂

Härligt avslappnad mötte jag sedan upp A, och vi promenerade en bit innan vi åkte hem. Nu väntar lite te och lusse (japp, det finns kvar!), och sedan läggdags så småningom.

Dagens steg: 12507 st. Heja vaderna!

KRAM

Grattis mamma (och grattis till mig)!


Idag fyller mamma år. Grattis grattis! 🙂 Själv firar jag med att ta ut en timmes massage på friskvårdspengen från jobbet. Snacka om att ha anledning till att längta efter att dagen går.

Grattis till oss!

KRAM

Dagens middagstips


Ikväll bjöd jag på finfin kalkongryta med grönsaker och curry. Perfekt mat när dagen gått i grått, grått och grått, och med tövindar. Både julskinka och julkalkon finns att fynda till fina priser i mataffärerna fortfarande, och med vakuumförpackning behöver man inte vara orolig för att hållbarheten ska gå ut än. Vi slog till på en färdigkokt julkalkon, och denna tärnade jag ner till grytan.

Ca 5 portioner Kalkoncurry

400 g färdigkokt kalkonfilé
1 äpple
1 gul lök
1 paprika
6 minimajskolvar
3 msk oliver
ca 10 cm purjolök
curry
6 dl vatten
3 dl mjölk
1-2 msk vetemjöl
2 msk smör

Fräs curry, tärnat äpple och hackad lök i smör tills löken är glansig och mjuk. Lägg ner minimajs, skuret i lagom stora bitar och tärnad kalkon. Häll över 6 dl kokande vatten. Red av med mjöl och mjölk till bra konsistens, lägg i paprika, purjo och oliver. Smaka av med salt och peppar. Servera med pärl-couscous!

Mums!

Dagens steg: 11937 st.

KRAM

Och plötsligt kom våren…


Lika plötsligt som det blev vinter, verkar mildvädret ha tagit sig hit på riktigt. Överallt är det vattentäckta isknölar man slirar runt på, temperaturen ligger på flera plusgrader, det luktar mars, och det är halvt om halvt förknippat med livsfara att gå på trottoarerna. Förändring kan ju vara trevligt, men jag är inte riktigt redo än för att all vit snö ska regna bort och bli gråbrunt slask och blåis. På plussidan finns (förutom termometern) att det blir mindre snö som tynger vår sommarstuga. Vårtecknen gör sig påminda på fler (och betydligt trevligare) sätt än risken att slå sig blå på vägen till jobbet. Imorse var Skuggan ute för första gången på jag vet inte när, och hon smet in när jag var på väg ut på morgonpromenaden. Som ett svart streck försvann hon in genom dörren, och upp för trappan till sin våning. Lika snabbt försvann hon ut i loftgången sedan hon fått hjälp med dörren.

Vid försök nummer två att komma iväg på promenad stod nästa katt och väntade på att få porten öppnad. Bagheera var däremot mer sällskaplig än Skuggan, och kelade lite innan han ville gå ut i sin loftgång. Lustigt hur olika varandra de är i lynnet. När jag och A kom hem från jobbet var Bagheera åter i väntan på att bli insläppt, men denna gång höll han till i trapphuset istället för utanför huset. Efter lite gos gick han sedan ut på sin loftgång, och vi gick hem för att äta middagsmat.

Veckans första dag är till ända, och snart är den berömda fredagen här igen. Dagarna på jobbet rullar på, hakar i varandra, och försvinner fortare än kvickt. Min teori om att tiden går snabbare ju längre man blir, därför att man kommer längre från jordens mittpunkt med huvudet och medvetandet, och därmed färdas i högre hastighet än om man hade varit en meter kortare verkar stämma. Tiden går fortare på andra våningen än den gör på marken också.

Resten av veckan har jag massa roligt att se fram emot. På onsdag har jag en timmes massage inbokad med friskvårdsbidrag (förvisso går vår massagebänk sig varm här hemma också, men gratis är gott 🙂 ), på torsdag lockar Rs promenadsällskap, och på fredag är det dans, och sedan är det dags för road trip. Ska bli skoj!

Trevligheter är på väg att utvecklas på jobbfronten också verkar det som. En avdelningsmiddag står på schemat nästa onsdag, och sånt ger alltid mersmak. Trevligt sällskap och god mat kommer man långt med.

Dagens stegansträngning: 12811 st.

KRAM