Månadsarkiv: november, 2012

Godaste julköttbullarna


0.5 dl ströbröd
1 dl Zeunerts julmust
0.5 tsk salt
1 tsk soya
Svartpeppar
Kryddpeppar
Kanel
Kardemumma
2 msk Graveleijs senap
2 små rödlökar
400 g köttfärs
1 ägg

Blanda julmust, ströbröd och kryddorna. Låt dra i tio minuter tills ströbrödet svällt. Finhacka rödlöken och blanda i smeten tillsammans med resten av ingredienserna. Rulla köttbullar och stek dem:-)

Recept på lycka: dans till Zlips


Fredagen bjöd på förstklassiga band både söder och norr om stan, och som vanligt delar det dansarna. Jag föll för mitt oerhört starka Zlipsberoende och lät Shake och norrortarna roa sig efter bästa förmåga i Uppsala medan jag styrde kosan mot Hallunda och förhoppningsvis det bästa söderort förmår.

När jag väl lämnat sällskapet på tunnelbanan som utgjordes av hormonstinna tonåringar med ljudnivå a la apbur, blev kvällen på en gång mycket mer njutbar. Sämre blev det inte av att bli uppbjuden direkt i garderoben av en kille jag inte fick tag i veckan innan. Nu visade det sig att han haft siktet inställt på en dans med mig redan förra gången, men med en sämre utdelning som resultat.

När inte F finns på plats har jag ingen uttalat outtalad inbokad första dans för kvällen, så kvällen fick inledas med duktig och trevlig danskille för ovanlighetens skull.

Danskarmat i fredags måste ha varit synnerligen gott, för inte nog med att ha fått en bra start, hela kvällen bestod av ett pärlband av enbart bra danser (sorry F, du missade nåt, men jag försökte att representera dig efter bästa förmåga;-) ) , Zlips spred den sedvanliga härliga glädjen och energin som är så förlösande, och favoritlåtarna spelades i vissa fall mer än en gång under kvällen, förmodligen för att basisten som är ny inte hunnit repa in hela repan än, men jag klagar inte :-).

När jag tappat fantasin för att bjuda upp uppenbarade sig lämpliga partners framför ögonen… Visst saknades några fina favoriter jag gärna dansar med, och som gör Zlipslåtarna mycket god rättvisa, men jag var ändå i ett tillstånd av total lycka när jag efter dansens slut minglade runt och till slut bytte om till torra kläder.

Kvällens sista karmiska överraskning kom sedan i damrummet i form av en danskompis som erbjöd skjuts hem. Helt underbart, särskilt när man ställt in sig på en en och en halvtimmes resa bland fyllon och fjortisar i kollektivtrafiken. Istället tog hemresan en halvtimme och bjöd på svag musik och stolsvärme utöver det trevliga sällskapet.

Det är lätt att förlora sig i glädje med en sån kväll innanför västen, och det var med glittrande ögon och en vill-hoppa-jämfota-av-lycka-känsla som kvällen till slut sattes punkt för (dock utan hoppande, grannarna är nog inte jätteförstående för den känslan mitt i natten….).

KRAM

Ligger lite efter


Det har gått ett tag sedan sist. Trots en skrivlust som kliat till under naglarna, har jag inte tagit mig tid. Livet rullar liksom på, och tiden stannar inte för min skull.

Jag har fyllt dagarna med jobb, och kvällarna med dans, simning, pyssel hemma och lite dumburkande.

Förra fredagen spelade Dreams på Hallunda. Det blev en trevlig kväll, många fina danser med F och några med andra favoriter, och dansmässigt och på det sociala planet blev det riktigt bra.

Däremot väntar jag fortfarande på att jag ska fatta grejen med Dreams, som verkar vara det hetaste bandet på väg upp om man får tro dansvärlden.

Visst, de har potential, och en stor del guldkorn i repan… Men de slaktar låtarna genom att inte lära sig texten. Gång på gång på gång hände det under kvällen, och det på låtar som spelats mer än flitigt både i radio och på dans de senaste tio åren. Kan inte minnas att texten satt i någon av låtarna under en hel kväll… Känns trist, och faktiskt rätt oproffsigt att inte inse att man som sångare kanske behöver ha texten framför sig som stöd tills den sitter…

Kvällen fick sedan en lååång eftersmak på väg hem med kollektivtrafiken. Från Hallunda till Bagis tog det en och en halv timme, och jag hann bli glad över mitt ombyte till torra kläder inklusive varma långkalsonger både en och två gånger under den tiden.

Väl hemma sov jag sedan sött efter en varm dusch.

KRAM

Tomten är försenad…


Så jag får vänta en vecka till på att få reda på om det är raggsockor och gröna ärtor i mitt paket eller inte.

Och som i ett trollslag försvann otåligheten och ersattes med en varm och lugn magkänsla. Försöker att inte övertolka det.

KRAM

Bo Kaspers gör det igen…


Nya skivan kryper nära och värmer som en yllefilt i november, med texter som kryper under huden och arr som kramar om en och låter em sväva en stund. De är SÅ bra!

KRAM

Skogskyrkogården i skymningen


image

Diset sänker sig, på kullarna brinner tusentals ljus och facklorna speglar sig i dammen. Fantasin leker med mig, och jag förs bakåt i tiden, förväntar mig nästan en häxbränning eller ett höstblot. Anar ett dovt trummande som ett anslag till något oåterkalleligt. Kanske borde jag se över mina inspirationskällor? Återkommer hit i mörkret istället, enligt hustraditionen. KRAM

Fortfarande på halster…


Lite som att vänta på jultomten och inte riktigt veta om man varit snäll, så man får det där stora FINA paketet, eller om man varit dum och får nöja sig med ärvda raggsockor och gröna ärtor….

Om tålamod är en dygd, då är jag odygdig. Betyder det att det.blir ärtor och raggsockor…?

KRAM