Månadsarkiv: augusti, 2013

Det kliar under naglarna…


Och kliet är ord som vill ut. Det har varit en intensiv period både privat och jobbmässigt. Inom loppet av tre veckor har jag flyttat, slutat på ett jobb, flyttstädat, börjat på ett nytt jobb, packat upp flytten, strukturerat upp hemma och börjat sätta mig in i mitt nya arbete. Att blogga har inte varit högst upp på listan över saker att göra då av någon anledning, och det känns som att så mycket har hänt men det mesta har flyttat ut från huvudet och jag minns inte längre vad jag ville skriva om.

Hursomhelst så börjar jag komma in i jobbet mer och mer, och inser att det inte är så konstigt att inte riktigt kunna jobbet när man fått nya arbetsuppgifter och verksamheten har förändrats under de sex år man varit borta. När man väl kommit till insikt om det så kan man ju faktiskt börja lära sig den aktuella verksamheten och börja uträtta underverk 😉

Lite utbildning blir det också. Min första chefsutbildning är inbokad till i början av september och jag har kommit igång med bokföring och uppstyrning och nedtecknande av rutiner.

Det går såklart långsamt än så länge men för varje sak jag lär mig så blir jag nöjd med mig själv och känner att det var klokt att anta den här utmaningen som mitt nya jobb ändå är.

Sedan är såklart intensiteten en helt annan mot kontorsjobbet jag kommer från och är van vid, men det känns bara positivt.

Det ska bli skönt att känna att den nya verksamheten sitter i ryggmärgen.  Vi är inte där än, men snart så.

KRAM

Annonser

Det är nåt särskilt…


… med att städa sin nya lägenhet ordentligt för första gången. Det doftar nytt och fräscht och spännande. 

Toppa det med doft av en härlig fiskgratäng som Sockret lagat och avsluta med månskenspromenad, så har ni min kväll. Livet är fint.

KRAM

Jo, jag lever….


Det går undan nu. Dagarna försvinner en efter en, och sakta men säkert försvinner kartongerna en efter en. Har lyckats koppla in datorn alldeles själv ( nej, det kanske inte är en stor grej för de flesta , men för mig är det det.) så nu har jag internet på riktigt och inte bara i mobilen. Det betyder riktig musik. Ska bara skaffa en kabel från datorn till förstärkaren för lite finljud också. Den sladd jag har är för kort med nuvarande möblering.

Lite dans och mycket Socker har det också blivit. Känns fint. Även fast vi bara hängt i två månader så känns det som längre, och det är en härlig känsla att finna varandra så på en gång. Spännande att upptäcka fler och fler saker med honom och på så vis bättre förstå och uppskatta den han är. Härligt att prioritera tid tillsammans i vardagen och att märka hur enkelt allt blir med sällskap. Ibland är timingen liksom perfekt.

Den här helgen är den första helgen sedan semestern som inte är helt dedikerad till flytt och det firar jag genom att packa upp kartonger, haha. Lite dans kläms också in, igår till Blender på Liljekonvaljeholmen, som nu var helt myggfritt, och dessutom härligt närbeläget. Ikväll siktar vi på Torsåker och Jannez. Blir spännande att höra nya konstellationen. Vi kanske ses där?

KRAM

 

Städa-ur-lägenheten-picnic


image

Tar en liten paus i flyttstädningen. Att städa ur badrummet är ett svettigt arbete, badrummet i gamla lägenheten har alltid varit varmt, typ 30 grader. Det blir inte svalare av att man rör sig, flyttar runt badkar och leker Venedig direkt.

Fint blir det i alla fall och det är huvudsaken.  Så nu har jag förtjänat min kalla, goda lunch och lite frisk luft på loftgångens svala betong innan det är dags att köra ett ryck igen.

Strindberg sa nåt om att plikten är angenäm först när den är utförd. Jag säger att man måste förtjäna sin lathet. Lathet på kredit blir sällan lyckat. Min morot för dagsverket är Sockret, som jag får mysa med när jag städat klart för dagen. Känns fint.

KRAM

I avsaknad av mina inlägg….


så tänkte jag bjuda på ett vansinnigt roligt inlägg av någon annan. Ni läser det här.

KRAM

Konstigt konstigt..


Har haft en del dötid att fylla ut och har lagt den på att läsa ikapp på mina favoritbloggar. Gjorde då upptäckten att bloggarna inte uppdateras lika ofta längre som de gjorde för ett tag sedan, och nu när jag lekt runt lite på sidorna i historiska poster så finns inte heller det nöjet kvar.

Är det så att livet pågår helt odokumenterat för er favvobloggare där ute (förutom F då som exemplariskt uppdaterat fina livsdansbloggen nyligen), eller är ni lika lata som jag och väntar på att någon annan ska skriva nåt läsvart istället för att skriva själva?

Var ska detta sluta? Ska vi alla hålla andan tills någon andas ut? 🙂

KRAM

I träda


Vilar bloggen medan kartongerna fylls. Nästa gång bloggar jag från annan ort 🙂

KRAM