Expanders på Grönan
Den här veckan är det dans i parti, minut och kubik. Som det faller sig, har jag lyckats planera in fyra danskvällar, på fyra olika dansbanor och med fyra olika band. Lyllos mig! 🙂 Visst händer det då och då att danskvällarna går i stim på det viset, men det är sällan jag planerar in så många i rad, med ett så differentierat upplägg. En middagsdejt med finaste lilla A på Vapiano innan dansen hanns med, där vi pratade på och tog vara på en av de kvarvarande kvällarna innan hon flyttar norrut för att börja plugga. När vi ätit färdigt skyndade vi vidare till Djurgårdsfärjan för att ta oss vidare mot dansen. Sist jag dansade till Expanders hade jag en helt magisk kväll så det kändes riktigt kul att få dansa till dem igen. Väl framme verkade det som att fler hade tänkt i samma banor, och bland dessa fanns några favoritdansare som det var ett tag sedan jag träffat. En hel del annat folk hade såklart också dykt upp, och det dröjde inte länge innan golvet var knökfullt. Bandet förtjänade verkligen publikuppslutningen, Expanders är på G nu, och har en mer tight repa nu än för något år sedan, och verkar ha väldigt kul ihop. En sån kväll skulle man önska sig ett större golv så man kan dansa ut, slippa krocka vart tredje steg, och kunna njuta fullt ut av musikens lekfullhet… Jag tog efter ett tag till plan B: offroad-fox på plattorna utanför dansbanan. Lite mer sport, eftersom det varken är plant eller ens jämnt underlag, men lite mindre sport av grenen ”undvika-krock-kryssarna”. Same same, bit different. Mot slutet av kvällen tunnades det som vanligt ut på golvet, och det gick hyfsat att dansa igen. Med en sån början på kvällen blir det dock inte så njutbart i alla fall, eftersom man inlett kvällen med att spänna sig och ducka för armbågar och andra löst flygande kroppsdelar. Utifrån förutsättningarna blev det ändå en riktigt bra kväll, jag åkte hem trött men nöjd, och kommer att försöka hålla lite extra koll på Expanders spelplan framöver. I sällskap av A, K och L satt jag på båten tillbaka till Slussen och njöt av en av sommarens sista kvällar. KRAM
Tystnad – omtag
Vi har haft besök några dagar, av en småbarnsfamilj. En liten nyfiken parvel som var betydligt mer mobil i år än i fjol, med tillhörande mor och far. Det var jättetrevligt med besök, vi ses någon gång om året sådär, och då brukar det bli god mat och en massa brädspelande, och så blev det även denna gång.
När ljudet av nyfikenhet, trötthet och ibland upptäckten av att inte vara fokus för allas uppmärksamhet, tystnat om kvällarna, åkte brädspelen fram, och vi spelade till långt in på småtimmarna. Det man som icke-förälder lätt låter bli att tänka på är hur morgonpigga och energistinna barn är, hur ovan man är vid ljudet av dem och hur morgontrött man själv är – särskilt efter en sen kväll med brädspel. :-S
Nu, när tystnaden åter lagt sig, och det enda som hörs från hängmattan är humlornas surrande sång och ibland någon bil på grusvägen här nere, känner jag mig som en åldring, i behov av någon månads vilande. Lugnet sänker sig sakta men säkert även in i själen igen.
Tystnaden är inte alltid så dum, även om den ibland gör mig galen av rastlöshet och rubbad tidsuppfattning. Insikten om att jag har ännu en veckas semester och en helg fullmatad med trevligt besök och bra dans känns som rårörda smultron på nygräddade våfflor – nyttig på ett mentalt plan.
KRAM
Varsitt bröllop
Idag får både A och R (inte min A 😉 ) och B och M varandra till äkta makar. Vi är bjudna på båda tillställningarna, men kan inte få till det schematekniskt, så min A går på A och Rs bröllop och jag går på finaste Bs och Ms bröllop.
Tidigare väderprognoser utlovade åska och regn i mängder till det bröllop A ska på – utomhus i en bokskog, och ungefär samma härlighet till det bröllop jag ska på, men en blick ut på respektive plats visar uppehåll hos A och strålande sol hos mig.
Ser fram emot festligheterna och vet att det kommer vara två rasande vackra brudpar som gifter sig idag. Varma lyckönskningar till er allihop!
KRAM
God jul!
Nejdå, jag har inte ramlat och slagit mig. Inte så hårt i alla fall:-) Idag är det däremot julafton i alla fall, jag, A, S och R har äntligen lyckats synka fyra ganska upptagna tjejers kalendrar och hittat en kväll att ta den där julklappsbion på som de fick av mig.
Ja, och så kommer ju D tillbaka från sin semester, och som mycket lokal kontorstradition bjuder, har vi julpyntat hans skrivbord.
God jul!
KRAM
Hassinas comeback
I helgen var vi inbjudna på födelsedagsfest för M, min favoritchef. Nu är jag för tillfället inte anställd av honom, så det var extra roligt att få vara med på festen och träffas och fira honom.
Det blev en mycket trevlig kväll. Som vanligt när M är inblandad, var det fantastiskt god mat och trevligt sällskap, och det var så roligt att träffa honom och hans familj igen, och H med familj, N med fru, och så klart Bambi och I. 🙂
På ett eller annat sätt finns släktskap genom hela den skaran, och jag är den enda i den forna ligan som inte är släkt med någon av dem. Det är dock inget jag märkt av särskilt, jag förärades smeknamnet Hassina av denna familj med rötterna i Libanon när vi jobbade ihop, och på den vägen är det.
Och som vanligt, när man träffar gamla vänner, så vet man precis var man har varandra. Man munhuggs lite, minns en hel del, och gläds åt varandras framgångar. Förundras över att de där barnen som var en tvärhand höga när man träffade dem första gången nu går in i vuxenlivet. Och såklart vaknar den delen av ens identitet som hör ihop med just dessa människor. K blir Bambi igen (han fick det namnet för att han for runt som en pallervante när vi skurade golven i restaurangen, men också som en hommage till Scrubs), och jag blir Hassina. N retar mig för att jag körde en skrotbil, och jag retar honom för att han kastar som en tjej.
Välkommen tillbaka Hassina, jag har saknat dig!
KRAM
Dansglädje – oh yes!
Fredagskvällen tillbringades i Hallunda, Shake stod för musiken, och humöret var på topp. Jag och F inledde kvällen tillsammans, och som den goda och solidariska danssyster hon är, fullkomligt haglade tipsen om danskillar att prova. Det sägs att Pumans danstaxi är uppskattad bland vissa följerskor, men vissa följerskor är också väldigt uppskattade som passagerare:-).
Med det såklart inte sagt att det inte ger lika mycket att dansa med killar, det är bara kvalité på olika sätt. 🙂 Tips efter tips testades sedan, några favoriter upptäcktes, några befintliga hanns med, och bästa F och jag tog några fler danser med tillhörande informationsutbyte innan vi bestämde oss för att ”nu är det nog paus”. En mycket planerad dansrutt bort till fikapengen ägde rum, och snabba som katten stod vi sedan rätt så långt fram i fikakön när musiken tog slut – trodde vi…. Det visade sig vara två låtar kvar innan paus, men en snabb analys av kön (fler än vi trodde att det var paus, och den hade börjat bygga upp bakom oss), hungern ( jo, lite socker skulle sitta fint) och snabbheten i kassan (mja), gjorde att vi stod kvar och dansade lite på stället istället. Detta spreds sedan bakåt i kön. Man undrar just vilken bild av dansare personalen får, och vad de tänker:-)
Vi fick till slut vårt fika, avhandlade senaste nytt med lite analys, och bestämde oss efter ett tag att ”nu borde pausen vara slut”, så vi gick in och nötte på golvet till pausmusiken i tjugo minuter. Gott om utrymme, gott om möjlighet till spaning och fler tips.
Andra halvlek drog igång och försvann fort som attan, med fler bra danser, några där jag önskade att energin räckt bättre (nästa gång blir det nog en macka till fikat också, så ben och fötter inte börjar strejka en timme efter paus), och en vilopaus på två låtar då jag smet in på damrummet för att fräscha till mig (hahaha – fräsch?!?).
Vid kvällens slut var jag trött, lycklig och genomblöt. Då är det skönt med torrt ombyte. 🙂 På hemvägen fick Hugo bada på OKQ8. Jag var nog en syn för gudarna när jag på ömma fötter tassade in på macken och köpte en biltvätt, klädd i myskläder, med sminket på trekvart (generöst räknat) och i värsta håruppsättningen med blingat hårsmycke. Men tjejen i kassan rörde inte en min, utan var bara trevlig. Hugo blev ren och fin, och jag kom ihåg att fälla ut backspeglarna också innan jag gav mig ut på vägen.
Väl hemma fick Hugo så återta sin plats i garaget, jag tassade upp i lägenheten och tog min dusch och sedan mötte huvudet kudden och jag somnade med ett stort leende på läpparna.
Tack F för fantastiskt sällskap, fina tips och galet bra dans!
KRAM
Födelsedag på Findus manér
Findus firar födelsedag tre gånger om året, vid behov mestadels, men ibland även som omväxling. Jag har också firat min födelsedag ordentligt, inte vid tre olika tillfällen i och för sig, men i fyra dagars tid. Som jag ser det är en hög ålder svårare att prestera än en låg, och därför borde det vara mer befogat att fira mer ju äldre man blir. 🙂
Onsdagen tillbringades med pappa, dans och vänner, torsdagen med mamma och mormor. Ett rejält fikande på Rådhuskondis slog jag och mamma till med innan vi hälsade på morfar i minneslunden. Jag är osäker på om han var där, jag tror att han föredrar att hänga ute i stugan. Där tycker jag mig ibland höra hans lite skrockande skratt, men i kyrkogårdens minneslund var det bara tyst och tomt. Kanske är det olämpligt med skrockande skratt där..?
Efter en liten stund där gick vi vidare till mormor som bjöd på mera fika. På kvällen hämtade jag sedan upp A i Gävle, och på regniga månbelysta vägar rullade vi sedan mot stugan, ganska trötta båda två. Steg: 10500 st.
På fredagen myste vi runt, plockade en massa svamp och firade mig igen.:-)
Framåt kvällen packade vi upp expansionen till Settlers som A gav i present, men var för trötta för att spela när svampen vi plockat var färdigrensad. Stegen denna dag: 12384 st.
På lördagen var det så dags för lite kalas. Jag började dagen med ett dopp i sjön, i den för säsongen generösa temperaturen 12,5 grader. Vi ägnade lite tid åt att städa, och gjorde sedan mat, och fortsatte med det när gästerna kom. Det blev en jättefin fest. God mat, fint fika i form av en jättegod keylime-paj och en fantastisk moussetårta med en katt på, som våra gäster kom ned utöver det andra fikat.
Det blev ytterligare presenter och paltkoma innan kvällen var över. Vi hann också med månskenspromenad och spel innan vi gjorde kväll. Steg: 8950.
På söndag blev det en ordentlig brunch, mera spel och stugtömning. Lite vemodigt, men samtidigt lite skönt. Steg: 8964 st.
TACK alla ni fina som firat mig under de här fyra dagarna, för härligt sällskap, god mat och fina presenter!
En skön helg
På fredagskvällen styrde vi kosan mot Gränna, som skulle bli första anhalten på vår smålandshelg. Vi installerade oss i det hyrda rummet och tog en kort kvällspromenad i det backiga och kullersteniga Gränna innan vi gjorde kväll.
På lördagsmorgonen hann vi med både en frukost och sedan en utfyllnadsfika, den senare på fina femtiotalscafet Fiket, innan avresa mot Växjö där vi skulle hälsa på A och R.
Resan gick genom ett backigt och färgsprakande Småland, med solen silandes genom morgondimmorna. Väl framme i Växjö bjöds vi sedan på trevligt sällskap, picknick vid Kronoborg, promenad i stan, bubbel på A och Rs brygga i skymningen och grillfest när mörkret lagt sig. Stegtotal: 10790 st.
På söndagen blev vi bjudna på en rejäl brunch innan vi styrde kosan vidare mot min födelsestad Värnamo, där jag inte varit på trettio år.
Det var en ganska egendomlig känsla att gå runt på ställen man bara minns från fotografier, och att se huset som var det allra första jag bott i. Oundvikligen kommer man in på funderingar om hur livet skulle vara annorlunda om jag fortsatt min uppväxttid där istället för 70 mil längre norrut, funderingar på hur jag skulle vara annorlunda.
På något vis har man ändå alltid ändan bak, och den person jag idag är skulle nog inte trivas i Värnamo idag, hur charmig stan än är. Å andra sidan vet jag inte heller om jag skulle trivas i min andra hemstad heller om jag skulle flytta tillbaka idag. På något vis skulle jag nog känna mig instängd i en småstad. Å andra sidan rotar jag mig snabbt, ofta snabbare än jag själv förstår, och märker det ibland först då det är dags att lossa på rötterna.
Efter några timmar i Värnamo styrde vi vidare norrut, med lunchbesök på Fiket i Gränna igen. Framåt kvällen var vi hemma igen, trötta men nöjda med en skön helg.
Söndagens steg: 8532 st
KRAM
Goda grannar
Söndagen var dagen äntligen inne för en utflykt som vår närmaste granne i stugan bjudit in till under mer eller mindre hela sommaren, men som av olika anledningar hela tiden skjutits upp.
Vid niotiden satt vi allihop i grannens bil och fick en fin guidad tur genom hälsingeskogarna ut mot kusten, där grannen har en sjöbod. Vi pysslade lite där, och fortsatte sedan vår road trip till ytterligare några pärlor längs kusten innan vi åkte och fikade och därefter for vi hem igen. Resten av dagen blev det lite mys och lite pyssel innan vi åter styrde kosan hemåt.
Trevligt att bli inkluderade i så fina planer:-)
Stegräkningen på söndagen var i blygsammaste laget, bara 5849 steg.
KRAM.
Medeltidsdag i Skog
På fredagskvällen var det åter dags att köra bil genom skymningslandskapet upp till stugan, genom sensommardimmor som dansade på slätterna.
Efter en stund anslöt även F, som kört från Linköping och bjöd på trevligt sällskap. Vi kurade lite skymning och gjorde sedan kväll för att orka upp till äventyren dagen efter.
Planen var att ta oss till Skogs medeltidsdag, ett arrangemang som vi upptäckte som helt nyblivna stugägare förra hösten. Vi fick se medeltidsklädda människor mingla runt, titta lite på både gyckelspel och den typiskt medeltida (nåja….) krigarsporten kung fu, äta mat lagad i det fria, och killarna köpte varsin mjöd. Mjödkrögaren gick även detta år på allvar in för sin uppgift och lät marknadsföringen skalla över området. ”HONUNGSMJÖD, HONUNGSMJÖÖÖD, HÄR VAR DET FINFINT HONUNGSMJÖD!”
Efter väl förrättat värv på marknaden begav vi oss hem till stugan igen, och tog en tur ut på svampjakt, med både gula kantareller och trattisar som byte.
Lite aborrmete blev det också, och till middag grillad hjort som F tagit med. På eftervärmen röjde sedan framgångsrik över enris.
Stegtotal: 8896 steg.
KRAM
På jakt med Puman 