Det har redan gått ett halvår sedan den kvällen som M klev in i min värld på ett helt nytt sätt. Det är lustigt hur enkelt det kan vara att leva med någon, och hur roligt man kan ha tillsammans. Allt faller liksom på plats, och förutom att vi har vansinnigt roligt tillsammans och kan prata i timmar om allt och inget, så har han den där underbara förmågan att ge läkande kramar. När världen utanför tufsat till en lite för mycket så kan jag bara krypa in i hans famn, och så rinner allt bara av mig som vatten på en gås. Helt magiskt.
Har bestämt att han får förlängt på obestämd tid i rollen som världens bästa pojkvän. Tänk att man kan ha det så bra.
KRAM
På jakt med Puman 